Efter att ha tuggat i sig en halvpåse med lösgodis och spelat in en egen tribute till Sean Banans julsång fick vi äntligen upp sonen till badrummet för tandborstning och övrig nattoalett varpå han kläcker ur sig: "Jag behöver vara i enrum. Jag måste tala med toaletten. På ett udda sätt."
Sen kom han ner och fortsatte jiddra: "Nu har jag pratat med toaletten. Det var inte lätt. Han var en svår kommunikatör. Han hade kritiska åtgärder. Jag fick trycka på ordentligt ... ".
Alltså, sin sublima humor måste han fått från mig. ;-)
Dialog mellan mig och sonen efter ICA-reklamen där praktikant-Jerry kallar Ulf för en fjortis (för att han spelar full på alkoholfri glögg):
Viking: Vad betyder fjortis? Fia: Det är vad man kallar någon som beter sig på ett fjantigt sätt. Typ, unga människor som tror att de vet allt om världen och som försöker vara lite tuffa. Men så vet de egentligen ingenting. Viking: Vad blir 30 gånger 50? Fia: Femtonhundra Viking: Fjortis!!
Häromdagen när jag traskade omkring i ett griskallt Trollhättan gjorde jag en revolutionerande upptäckt: På en oansenlig bakgata fann jag frisörsalongen där Harry Potter (och säkert även Hagrids) fixar sin frilla. För inte skulle en mugglare i sina sinnens fulla bruk våga sig in på en salong med det namnet? Poff!!
Igår fyllde jag år. Och förutom vacker skönsång, teckningar, tårta, pocketböcker och lussebullsmulor i naveln så firade jag bemärkelsedagen på en födelsedagsfest i Göteborg för en annan skön skytt. The one and only J. Jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Läs festens abc så förstår du:
A: Analblekning Asgarv Absolut vodka Anna Book
B: Bröstmjölk Buffé Bostadspolitik Bollywoodfilminspelningar Båtmässan Bröllopsfester och bröllopsgäster som ballar ur totalt (du kan inte ana ...) Brudar och bubbel Brasiliansk vaxning Blå drinkar Bastubad
C: Copywriting Champagne Camilla Henemark
D: Dalarna Dysfunktionella familjer Dyra krämer Design Dr Martens
N: Nätverkande Nymålat golv Ny soffa Nefertiti New York
O: Otrohet Ostbågar
P: Presentpapper Pastasallad Piff och puff Plastikkirurgi Pillirump (annat ord för ostbågar) PR Peggy Psykologer Panikångest
Q:
R: Rädda sprit och mat med en mopp Rådjur Restaurangbesök Renoveringshysteri Runka
S: Supermorsor Swap-o-rama Soundtrack of our lives September Spotify Smink Skilsmässor Split (som i spagat, split) Sex Somna på soffan med kläderna på Strålspyor
T: Tuttar Trollhättebor The ting things Taxi Toalettsnack Tomater Tårar Tavlor Tatueringar
U: Ugglor Underliv Uteliv
V: Vänner för livet Vänersborg Vin, vin, vin Vinglas Visa leg
X: Vi var två med mitt namn förnamn och efternamn, men jag stavar med x
Y:
Z: Å: Ålder (36 är en fin årgång)
Ä: Äktenskap
Ö: Örtinlagda vitlöksklyftor Översättningar
Jag kommer inte på allt just nu, men du fattar - det var sjukt kul. Mer sånt!!!
Vad är väl en bal på slotten ... när man kan gå på Bokias egna Nobelballuns? Undra om de kör salta pinnar på the real deal också? Känns inte riktigt nobelt, om du frågar mig. Men som bokbutiksbesökare blev jag ändå glatt överraskad och kände genast att dagen blev lite festligare (fast fick snarare gårdsfestfeeling än Nobelfeststämning). Tack för det Bokia!
Hej Murphy, Du lever och frodas märker jag. Kul för dig. I morse var det risgrötkorn över hela golvet, blöta vantar som glömt att hängas upp, matsäck som skulle med till skolan, lillasyster som rev sönder julkalendern, sträckning i hälsenan, allmän trötthet, en propp som gick (naturligtvis precis under de 15 minuter då årets julkalender sänds) och lite annat smått och gott.
Det är nästan så att jag blir imponerad av hur du lyckas åstadkomma allt det här. Och inte är det ett one-hit-wonder heller - nä, tamejfan varenda morgon lyckas du på någon märkligt sätt bevisa din lag om att "om någonting kan gå fel så gör det det". Och nästan varje morgon försöker vi med något nytt för att motbevisa dig - ställa klockan en halvtimme tidigare, lägga fram alla kläder kvällen innan, förbjuda tv på morgonen, you name it. Men då kontrar du med en kaskadspya eller något annat som vi inte räknat med.
Säga vad man vill, du vet vad du gör. Men. Nu är jag trött på det. Så. Jag har ett förslag. Hur vore det om du istället fokuserade all din kraft på att förstöra för såna som förstör? Du skulle till och med kunna testa att förstöra lite för dig själv.
Sug på den karamellen. Men framför allt, låt mig va! Ok?
T-mas skickade länken till det här inlägget. Det är det bästa jag läst i år. Så otroligt och fantastiskt och konstigt. Läs, läs, läs. Jag nominerar det till Årets inlägg 2010. Och vet du vad, jag tror att du också kommer att göra det.
Jag och Carro & Co (en skön liten reklambyrå i Göteborg) har fått äran att hjälpa redovisningskonsulterna på Segertoft & Partner med deras marknadsföring. Gå gärna in på deras hemsida - jag har skrivit texten. Och just nu söker de folk (eller rättare sagt någon som är intresserad av lön):
Så här står det i texten:
"I dag är vi fem redovisningskonsulter på Segertoft & partner i Uddevalla. Men eftersom det går bra för både oss och våra kunder är vi i stort behov av ytterligare förstärkning.
Vi söker dig som är intresserad av löneadministration. Hos oss finns stor utvecklingspotential som lönekonsult och specialist inom PA. I övrigt behöver du vara en person som tycker om att ta tag i det mesta.
Läs mer om tjänsten på www.segertoft.com. Vi ser fram emot din ansökan. "
Den 26 november 2009 skrev jag mitt allra första inlägg. Men det här är jag nog mest stolt över. Och kanske det här. Anyways - Grattis bloggen min på ett årsdagen. Ja, i efterskott då.
Jag vet att T-mas önskar sig en plånbok. Den han har är lagad med gaffa så ... Men annars tror jag på att ge bort julklappar som skänker glädje inte bara till den som får den (och då menar jag inte nödvändigtvis ett multinationellt superföretag med fabriker i Kina). Här kommer flera förslag på Årets julklapp 2010:
Jag älskar Pocketshop på Centralstationen i Göteborg. Jag hittar alltid något läsvärt och i fredags var inget undantag:
"Framgångsfaktorn" handlar om vad det är som gör att vissa lyckas och andra inte. Mycket intressant måste jag säga. Vilken månad är du född i? Vilket år? Vilken kultur kommer du ifrån? Vad händer i resten av världen? Vilka är dina föräldrar? Har du tillräckligt högt IQ? Har du tur? Är du street smart? Är du kreativ? Kan du konsten att kommunicera? Har du möjlighet och är du beredd att lägga ner 10 000 timmar? Är du rätt person, på rätt plats i rätt tid? Tar du chansen när den kommer? Allting spelar roll. Men framför allt: Du kommer ingenstans på egen hand. Äh, läs den bara! Ok?!
Allvarligt, jag har varit Hemnet-knarkare i snart 5 år nu. Det vill säga - jag är inne på Hemnet och kollar hus oftare än vad som säkert betecknas som hälsosamt. Och idag fick jag nys om ett objekt utöver det vanliga - ett riktigt drömhus. Det är klockrent. Jag kommer att bjuda på det. T-mas får säga vad han vill!
Det var en gång en liten kille som hette Viking. En dag efter skolan skulle han prova på tae kwando och med sig till träningen hade han sitt magiska trollspö. Eftersom trollspöet var väldigt viktigt för honom gav han ansvaret över det till sin mor. Men den ömma modern förstod inte riktigt träpinnens värde utan kastade trollspöet i ett hörn på golvet, i närheten av ett element, och glömde bort det helt och hållet.
Nästa dag då Viking frågade sin mor efter trollspöet var hon så tvungen att erkänna sitt svek. Trollspökrisen var ett faktum. Och inte förrän modern lovat dyrt och heligt att hon skulle ta sig tillbaka till träningslokalen direkt efter att hon lämnat på skolan, hitta pinnen (f'låt trollspöet) och sedan återvända till skolan och lämna tillbaka det till sin rättmätiga ägare kunde pojken sluta gråta och börja äta sin frukost.
Sagt och gjort. Modern gav sig av i snöstormen och kom så till industriområdet där tae kwando-träningen ägt rum. Med andan i halsen sprang hon upp för alla trapporna. Och där på golvet, i närheten av ett element, låg trollspöet kvar.
Aldrig någonsin har väl en mor varit så lycklig över att återse en liten avskavd träpinne! Och aldrig någonsin har väl en pojke varit så lycklig över att återfå sin - för tillfället - käraste ägodel.
Jag kom just att tänka på att jag ännu inte kommenterat Kungen och hans köningsluder (tyska tidningarnas beskrivning av La Camilla). Om sanningen ska fram så har jag inte brytt mig om det hela så mycket. Mitt liv går liksom vidare.
MEN ... det är lite kul att i april (2010) skrevs det i äckelkvällspressen att "en otrohetsaffär kan stärka monarkin" - då syftade man naturligtvis på sviiiinet Jonas. Kungen rasade och Madeleine tog av sig ringen i vrede.
Och så kallar man Camilla Henemark för en hycklare ... intressant. Hur sorglig den än är så har i alla fall "glamourdrottningen" Camilla gjort en sjuhelsikes comeback in i rampljuset. Från att ha varit en missbrukande, hemlös och arbetslös partyprinsessa till skandalomsusad otrohetsdrottning med hela svenska folket. Via "Celeberity Rehab", icke att förglömma. Yeaah!
Äh, jag vet inte vad jag vill säga med det här. Det känns bara fult, falskt och förnedrande. Och jag är inte ett dugg avundsjuk på någon av de inblandade.
Jag hoppas - på riktigt - att CG och Silvia löser det hela och att Camilla hittar sig själv och kan fortsätta vara den hon är, fast inte på bekostnad av varken sig själv eller andra.
Over and out. Och så pratar vi aldrig mer om det här. Usch.
Att laga en grönsallad är väl ungefär lika manligt som att strosa omkring och slicka på en strutglass, men här har vi en kille som försöker sig på att vara både manlig (läs grottmanlig) och snabbt och enkelt slänga ihop en lätt sallad med dressing ... mums.
Häromdagen tog jag chansen att få lite sån där viktig egen tid (läs handla mat på Hemköp) som mammor och pappor brukar klaga över att de har alldeles för lite av. Och allt är väl hyfsat frid och fröjd – jag går där och fyller korgen med allt som T-mas skrivit på listan. Inga problem. Jag har varit på Hemköp tusen gånger, jag hittar mellan hyllorna. Men så kommer jag till slutet på listan och då blir jag lite konfunderad.
"Fiskpinnar". Inom citationstecken. Menar han helt vanliga fiskpinnar eller menar han "fiskpinnar"? Och vad f-n betyder det? Är han ironisk? Vad är det nu som jag har missat? Jag orkar inte tänka efter så jag chansar på vanliga fiskpinnar. Och när jag kommer hem får jag svaret att han menade "typ" fiskpinnar .... (?!)
Vid frukostbordet säger Juni: "Jag vill bo i ett hus som inte är stökigt. På tv finns det rum som ser helt blanka ut." Viking svarar:"Det är bara för att det bor gamlingar där, Juni. Dom stökar aldrig ner. Dom orkar inte. "
Idag kunde inte Juni få ta med sig en kompis hem, som jag hade lovat. Därför blev det kompensationskokosbollar istället:
Och sen - jag vet att det är überbarnsligt - men jag kunde bara inte låta bli att skoja lite med T-mas:
Om du tycker att det här var "lite väääl ..." vill jag passa på att berätta om en annan gång när jag sa till Viking att lägga lite kokosbollsgeggamojja i kallingarna och gå till pappa T och säga: "Pappa, jag har bajsat på mig!" och sen smaka lite på den goda smeten. Gissa om T-mas flippade ut! (Och gissa om jag stod och gapflabbade i köket.) Everybody loves kiss och bajs, eller?
Även fast jag fyller år i december och lucia, jul och nyår är på ingång, är jag inte riktigt säker på ifall jag har lust att välkomna den där Kung Bore and his snowflakes. Vantar, mössor, halsdukar, blöta skor, kalla tår, snoriga näsor, rutskrapning, fastfrusna bildörrar, halka, skotta, skotta, skotta .... möööörker. Hmmf!!
Å andra sidan: glögg, pepparkakor, lussekatter, ljusslingor, granris, brasa i kakelugnen, bjällerklang, NK:s julskyltning, julmust, mumma, champagne, fyrverkerier, fest, förhoppningsvis barnvakt och Staffan stalledräng med flera. Men ändå ... !!
Som av en händelse tänkte jag - Berlinmurendagen till ära (Berlinmuren föll för 21 år sedan) - lansera ännu ett nytt begrepp: FETTMUR.
Det är en mur av fett som man lägger på sig och skyddar sig med, omedvetet. Kanske gör man det av rädsla för närhet. Kanske gör man det av rädsla för något annat. En del använder sig inte av en Fettmur utan av en Svettmur (nytt ord igen?).
Precis som Berlinmuren och alla andra murar som stänger ute eller inne människor, känslor eller annat jox leder dessa två murar inte till något gott. Så om du byggt upp en fettmur, svettmur, fulmur, kulmur eller surmur - riv den så fort du bara kan och börja lev livet fullt ut. Lättare sagt än gjort, men helt klart värt.
Jag tror att jag kommit på ett nytt ord. Stresspäck. Alltså, stress + späck. Du fattar säkert själv vad det är för någonting, hur man ser ut när man har det och varför man får det. Oftast sätter det sig på magen, men även i ansiktet, på ryggen och ibland även längs benen. Man ser liksom svullen ut.
Snyggt är det inte. Och inte speciellt sunt heller. Men vad sjutton ska man göra när allting går för fort och det enda man kan göra är att panika (nytt ord igen?), stressa och äta oregelbundet och fel?! Stresspäck - ett nutidsord för ett nutidsfenomen.
Kom ihåg var du läste det först. Eller låt bli. ;-D
Jag är nästan lite avundsjuk på vår dotter som har fått en så fin tapet i sitt rum. I just loooooove it! Überromantisk, cool och kitschig på samma gång. Och .... helt enkelt underbar! Första gången jag såg en tapet från Intrade och deras kollektion Pip var i ett gästhus i Billdal. Det var kärlek vid första ögonkastet.
De här bilderna tog jag för någon vecka sedan. Nu har vi faktiskt kommit ännu lite längre och hunnit få upp lister och annat. Det blir sketasnyggt!!!!
Jo, jag skrev förut idag att jag hade tänkt skriva ett inlägg om killen (eller ja ... ) som samlat på sitt eget navelludd i 26 år. Jo, det är sant!!!
Läs själv. Har du läst? Visst är det kräkäckligt?! Och ändå himla fascinerande på nåt vis.
Men det var egentligen inte så mycket mer om Graham Barkers 22,1 gram navelludd som jag ville skriva, utan jag vill bara berätta om vår sons enda klockrena kommentar/fundering till det hela:
Shit pommes frites. Jag tror aldrig jag har varit så glad för en Internetuppkoppling i hela mitt liv. Alltså, som frilansande copywriter är det omöjligt utan Internet. Allt jag gör har med Internet att göra. Research, inspiration, korrespondens med kollegor och kunder ... you name it.
Och i förra veckan knipsade vår elektriker av en slapp och vips hade vi ingen Internetuppkoppling längre. PANIK!!!! Och eftersom jag har ett mossigt system i min dator funkar det inte att surfa med iphonen. Morr!!!! Men nu har jag skaffat mig ett mobilt bredband från 3! Jiiiihooo.
Det betyder att jag äntligen kan blogga om allt som jag tänkt på under veckan: 1. Killen som samlat på navelludd i 50 år och Vikings (vår son) underbara kommentar till det 2. Att Liseberg och Lek-och Buslandet får akta sig nu när de får konkurrens av Hemköp 3. Om Junis rum som snart är färdigt och hennes underbara tapeter från Pip 4. Och sist men inte minst om vardagslogistiken hos en trebarnsfamilj - it's insane!
Dag ut och dag in hjälper jag uppdragsgivare med marknadsföringen. Jag lyssnar, tänker och tar fram smarta sätt att få fram det dom vill få sagt. Ofta vet mina uppdragsgivare vad de vill säga, men inte hur. Tonen i kommunikationen är hur viktigt som helst. Ibland vet de inte ens vad det vill säga – då hjälper jag dom med det också.
Det sägs att man ska leva som man lär. Man brukar även säga någonting om skomakarens barn … Innebörden i det sistnämnda gäller för mig. Jag har ingen hemsida. Det är faktiskt jobbigt när folk frågar om de kan se något som jag gjort. Så dum jag känner mig då. (Alltså, jag har ju en analog portfolio). Det är lika bra att jag erkänner när jag ändå är på det humöret- jag har inte ens några visitkort. Det är sant.
Man skulle kunna säga att jag lider av ett Alfons Åberg-komplex. Men jag är på gång. Jag har registrerat och betalt min egen domän. Gissa adressen?
Alltså, hur gick det till? Varför?!! Planerade hon först bli en sexig skådis med något överdriven bröstkorg och sen när det misslyckades valde hon att bli snickare istället?
Att det är implantat är det väl ingen tvekan om, men har hon även opererat in varsin stålhätta nertill? Det lär ju göra ont att daska ner ölburkar med brösten liksom (?!).
Hmmm. Det här kanske är början till en helt ny nisch inom inredningstrenden i tv ... vem vet.
Jag kanske borde ringa Lindex och tipsa om den analkande trenden: BH med stålhätta. Nej, det är ju ett perfekt tillfälle för Dr Martens att sätta sin fot i underklädesbranschen.
Kanske är du en av de 6 miljoner människor som redan sett klippet med flygvärdinnorna som tröttnat på att ingen lyssnar på säkerhetsinstruktionerna - i såna fall kan du strunta i att titta:
Personligen tror jag att jag fixar att trä flytvästen över huvudet och rycka i snöret, men jag kommer nog att ha lite svårt för att komma ihåg om jag ska vicka höften åt höger eller vänster. Dans i paniksituationer är inte min starka sida.
Hahaha! Allvarligt - jag vet att det är för en god sak så egentligen är det fult att skratta, men Färjan-Håkans skötväska?!! Jag vet inte vilken väska jag skulle vilja ha minst - F-H:s eller Dr Albans.
Viking: "Mamma, varför är tjejen oftast yngre?" Jag: "Hm, vet inte. Kanske för att killarna inte vågar bli ihop med en tjej som är lika gammal." Viking: "Varför då?" Jag; "Tja, de kanske är rädda för att hon ska vara smartare än vad de är." Viking: "Vad spelar det för roll?"
Idag var jag inne en sväng på Profil Communication för att avsluta ett jobb för BingoLotto. Och eftersom Lykke inte börjar på dagis förrän om tre veckor så fick hon följa med. Snuttan.
Igår verkade det som att Universum tänkte att den här mamseluttan kan behöva lite uppmuntran:
Universum: – Hm, Det är nog bäst att vi ser till att hon får en mysig kväll med sina barn med massor av fniss och kiss-och bajsanekdoter. Sen ser vi till att barnen duschar och tvättar håret utan panikskrik, gråt och tandagnissel. Och om mamman är riktigt snäll gör vi så att alla tre barnen somnar sött i sina sängar, utan protest.
Mamman: Tack, barnen och Universum. Det där var precis vad jag behövde.
.. och alla andra roliga, snygga, framgångsrika och duktiga människor. Japp, just nu är jag bitterfittan med stort B. Jag är sur, ogin och missunnsam. Ingenting känns kul. Och alla andra är dumma i huvudet. Typ. (Fast inte du då.)
Jag kräks på alla som har ett bra och sunt förhållande, välartade barn och ett hem fyllt med en blandning av übercoola designprylar, arvegods och loppisfynd. Inte ett ord vill jag höra om mysiga tjejkvällar, långa promenader, bolibombasex, storslagna fester och weekendresor till N.Y. Berätta inte för mig om din otroligt intressanta hobby eller något annat självförverkligande som du ägnar dig åt just nu. Risken finns att jag börjar slåss. Jo, just så illa är det.
Det riktigt kliar i hela kroppen. Kanske är det PMS. Kanske är det efterdyningarna av svärmorsbesöket i helgen. Oavsett, råder jag alla att hålla sig på replängds avstånd tills det här går över. Morrrrrrr!!!!
Häromveckan damp det ner ett grönt vadderat kuvert i vår brevlåda. I kuvertet låg följande CD-skiva: Den kom från min pappa, som är ordförande i Frillesås Musikförening. En förening med någonstans runt sjuttio medlemmar, som nu givit ut sin första samling - Frillesås Allstars 2010. Coolt, if you ask me.
Och frågar du mig vilken låt jag fastnat alldeles särskilt för så säger jag: Den sista. Nummer 22. Lyssna själv:
Jag blir alldeles rörd. Melodin är så vacker och texten är grym, med massor av distans och minst lika mycket äkta kärlek.
Vill du själv lägga vantarna på ett eget exemplar av denna historiska musikupplevelse (okej, det var kanske att ta i ... men ändå) så är det bara att skicka ett mejl till erixon.frillesas@telia.com
... så kanske det är en bra sak att dom där har kommit in i riksdagen. Missförstå mig rätt, jag tycker det är fruktansvärt. Otäckt. Obehagligt. Obegripligt. Precis som alla andra. Men ändå är dom där. Det betyder ju någonting. Det är ju ett tecken på att saker och ting är knas. Ett tecken på att Sverige inte bara är du gamla, du fria, du fjällhöga ... utan också du inskränkta, du skiträdda, du sinnesrubbade. Och nu måste vi ta tag i det. Vi kan liksom inte blunda längre.
Nu gäller det att vara så där osvenska som bara vi i Sverige kan vara: Vi måste prata. Lyfta på alla lock. Protestera. Argumentera. Diskutera. Förklara. Förstå. Förstå varandra. Förstå att vi alla är olika, men ändå rätt så lika.
Det är läskigt. Men vi får inte vara rädda.
Jag tänker att om vi alla sprider så himla mycket kärlek som vi bara kan, så måste ju dom som inte älskar antingen börja älska eller så småningom dö ut.
Jag fick en film av min kompis J igår. Han påpekade också att det jag skrev om inte är något nytt under solen. Och till honom och alla andra som kanske tänker att det där är väl inget nytt, vill jag bara säga: Nä, ni har helt rätt. Gör det grejen mindre läskig? Ska jag skita i att skriva om det i min blogg? Bör jag bry mig mindre?
Anyways, tack J för filmen - det är helt grym. GRYM.
Här kommer ett inlägg om två saker som skrämmer skiten ur mig. Kemikalier och plast.
Plastic is disastric!
För ett tag sedan låg jag i soffan och glodde på Letterman som gästades av en snubbe som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Men det han sa det glömmer jag aldrig. Han berättade om det stora plastklustret (Stort som Mexico och 3 kilometer djupt!!!) som flyter omkring i Atlanten. Han berättade om alla fiskar och fåglar som har plast i sina magar. Om Hawaii där stränderna inte längre består av sand utan av finfördelad plast. Gissa om jag fick Armageddon-känslor och lätt panikångest! Det är ju för fan helt sjukt. Snart är naturen inte naturlig längre.
Ända sedan jag såg det där Letterman-avsnittet så har jag blivit medveten om hur jäkla mycket plast det är överallt. Plast runt bananerna, tomaterna och plastpåsar till frukt och grönt. Plast under locket på alla plastförpackningar. Plastlock på allt – jos och mjölk och fan och hans moster. Plast runt korven, osten och skinkan. Plast runt pappret, plast runt blöjorna, tvättlapparna, tidningarna, godiset och you name it. För att inte tala om när man handlar elektronikvaror – plast runt varenda liten grej. Eller möbler. Eller dammsugare. Eller dvd-filmer, CD-skivor. Etc, etc. Varför all denna plast? Är vi helt galna i plast?!
Häromdagen köpte jag en wettexduk. Jag valde just den här duken för att det stod BIOLOGISKT NEDBRYTBAR 100 % på förpackningen (av plast!!). Jag ska ringa till deras kundservice och fråga hur det ligger till med förpackningen – om den är gjord av cellulosa eller majs eller vad nu mer man kan göra miljövänligare förpackningar av. Återkommer med svar i ett senare inlägg.
Håll med om att det är läskigt. Inte så lite heller. Varför kan man inte strunta i plasten och använda papper, kartong eller cellulosa? Jag funderar på att formulera ett brev till alla företag som jag kommer i kontakt med som använder onödigt mycket plast och be dem att sluta med det. Basta.
Heja Eva Röse!
Idag var jag och Lykke på öppna förskolan och där låg det ett exemplar av tidningen Mama. Jag fastnade för ett reportage om superkvinnan Eva Röse och hennes två barn Floyd och Flynn. Hon berättade att hon under en av graviditeterna tagit prover där man upptäckt att hon hade sjukt höga halter av flamskyddsmedel i blodet. Sådant som man impregnerar möbler med! Hon blev naturligtvis jätteorolig och samtidigt redigt förbannad över hur mycket kemikalier och annat som vi och våra barn får i oss. Utan att veta om det.
(Reportaget handlade om en massa annat också, men jag läste inte så noga – hade lilla Lykke runt benen …)
Sedan den dagen har hon rensat ut alla plastprylar ur barnens rum, hon köper mycket second hand och tvättar bort alla giftiga medel i nya kläder innan hon använder dem, etc. Hon ber också alla som ska köpa presenter åt barnen att inte köpa nya saker – och absolut inte plast.
Hon sa att det är säkrare för ett barn att sova i ett garage än i sitt eget rum, med tanke på alla plastleksaker och kemikalier som finns där inne. Och att vi tror att vi är snälla mot våra barn när vi ger dem en massa nya fina plastiga prylar, men det är precis tvärtom.
Spegel, spegel på väggen där …
Precis före jag började skriva det här inlägget snackade jag med T-mas om Eva Röse. Hans kommentar till det hela löd som följer:
”Vi lever i ett sånt jäkla Babylon. Det är fan inte klokt! Jag hoppas att Miljöpartiet vinner i valet och att de förändrar det här landet. Det behövs verkligen”.
Jag säger absolut inte emot min kära sambo (förutom att jag inte vill se Mona Sahlin som stadsminister), men i mitt huvud poppar det upp några meningar ur är Michael Jacksons gamla låt ”Man in the mirror” och svarar T-mas:
”If you want to make the world a better place, take a look at your self and make that change”. (Okej, MJ sjöng om svält och fattigdom - men, som du vet, allt hänger ihop).
Ps. På söndag ska jag på mitt allra första Greenpeacemöte. Jomenvisstseru. Bättre sent än aldrig. Ds.
Nu lovade jag kanske lite mer i den där rubriken än vad jag kommer att hålla, men lite torr snopphumor tänkte jag nog få med i alla fall:
Jo, för en vecka sedan kom vi hem från en minisemester i Danmark, närmare bestämt Legoland. Vilket place! 55 miljoner legobitar. Shit pommes frites. Helt galet.
Men det som jag kanske fastnade mest för på den här resan var alla roliga ord och begrepp. Och det började redan på McD i Fredrikshamn (apropå galet och pommesfrites):
Ser du vad det står? "McFlurry med masser av lækkert knas". (Trevligt tänkte jag, men var det inte någon som åkte dit för att ha preppat sina muffins med braj? Hm, Smarties?)
Av olika anledningar tog det oss nästan fem timmar att komma från Fredrikshamn till Legoland. Och väl inne på det lyxiga stugområdet kom nästa ofräscha tankeställare:
"Vill du klappa hunden?" "Nej, tack."
Dagen efter att vi kommit fram var det så dags för själva Legoland. Och det är inget litet ställe vi snackar om. Man behöver ha karta om vi säger så. Och se vad vi hittade under "Is, kaffe och søde saker":
Sen när blev .... en sød sak? (Vill man flamsa riktigt mycket kan man ju fnissa lite över kombon 14 och 17 ... eller så lämnar vi det där.)
På väg hem så riskerade vi soppatorsk och hamnar till slut på en liten slabbig bensinmack. Viking var hungrig och sugen på korv. När jag står där framme vid kassan tittar min kompis U lite extra på expediten och fnissviskar till mig: "Undra om det är hans namn som står där på tröjan":
Ser du vad det står? Det börjar på B och slutar på alle.
Igår var jag på KY Akademins vernissage och röstade på elevernas förslag i pitchen Göteborgs Nya Mötesplats a.k.a Clarion Hotel Post. Bland de 12 bidragen fanns ett bidrag med rubriken: Vaska ett rum. Och nedanför stod förklaringen till det nya verbet som jag tills igår var lyckligt ovetandes om.
Vet du vad man gör när man vaskar? Tvättar? Letar efter guld? Fel, fel, fel.
Om du inte redan har hört talas om det, håll i dig nu: I Stockholm, Visby, Båstad eller var sjutton nu alla snorungarna med lite för mycket pengar på fickan håller hus, förkommer fenomenet att man beställer in någonting dyrt - förslagsvis skumpa - och när man fått in bubblet ber man servitrisen att hälla ut alltihop. I vasken. Vaska, helt enkelt.
Jo, det är sant. Det finns på allvar människor som är så omdömeslöst korkade och smaklöst nonchalanta att de istället för att visa respekt för andra människor och förstå/ uppskatta det verkliga värdet i pengar väljer att göra bort sig totalt inför världen - och för vad? Ett uppskattande flin från ett likasinnat pucko i pastell?
Jag kräks. Eller inte ens det. Jag skäms. Och ryser. Och tappar hakan. Å deras vägnar. Å deras föräldrars vägnar. Vad har man skickat vidare för värderingar om ens avkomma agerar på det viset? Inte en tanke på att om jag nu har så mycket så att jag till och med kan hälla ut det i avloppet kanske jag ska göra något meningsfullt med det hela istället - rädda världen till exempel. Eller åtminstone köpa en get.
I två år har jag väntat på att min älskade gröna, japantapet från Mimou ska komma upp på väggen. Idag hände det. Visst påminner den lite om illustrationerna i Astrid Lindgrens Lotta på Bråkmakargatan?
Nu är det bara lister och nytt, vitt golv som saknas. Och en lampa. Typ.
För precis en vecka sedan blev jag medbjuden på en spelning med ingen mindre än blueskungen Mats Ronander. Inte för att jag bryr mig särskilt om honom egentligen, men blues är ju alltid blues och en uteservering som flyter på kanalen är alltid en uteservering som flyter på kanalen. Dessutom var ju basisten, piraten och legenden Nikke Ström med och spelade kvällen till ära.
Det blev en helkväll med öl, blues, vrål, skrål, skratt, toaköande och sagolik solnedgång. Och när bandet slutat spela fick L för sig att hon vill få med sig Mats och gänget hem på efterfest.
Jaaaa!, tänkte jag.
Men så drog det ut lite på tiden och mitt förnuft tog sig själv till fånga och istället för att stanna kvar följde jag en annan kompis i gänget till dörren och sen promenixades det hemåt. Men fanemej om inte L ringde dagen efter och berättade att vi minsann missade efterfesten med Mats Ronander ändå!!!
Och jag vet inte vad som grämde mig mest - att spendera dagen efter spelningen på Medeltidsdagarna på Bohusfästning (där vi gjorde slut på 800 spänn på bara inträde, vatten och ett träsvärd) eller det faktum att jag missade L:s övertalningsförmåga och vin på verandan.
Alla som har varit hemma hos oss kan inom några sekunder lista ut att städning inte kommer högst upp på vår lista av "Jaaa-det-gör-vi!!" I ett försök att skapa någon slags illusion kring det hela så klippte jag ut följande lathund och tejpade upp på väggen i köket (vid datorn så att vi skulle se den ofta...):
Problemet är bara att lathunden verkar vara skriven av en person som aldrig har haft det stökigt hemma. I alla fall inte på riktigt. Hur är det tänkt att man ska genomföra 2-5 om man bor i ett renoveringskaos med för mycket prylar, barn och sommarlov?
Nä, just det. Den där listan är till för folk som redan har ordning och reda. Inte som hemma hos oss. Eller som min kompis E uttryckte det: Fia, det är så kul att dammsuga hemma hos er för det bokstavligen rasslar under munstycket och det märks verkligen skillnad.
Idag vaknade jag före alla andra, tappade upp ett bubbelbad och lade mig en stund i det varma vattnet och läste i tantsnuskboken (jajamän, en äkta Harlequin) som jag köpte på Hemköp igår. Underbart. Och medan jag låg där i badet vaknade Thomas och gick ner i vårt blivande arbetsrum och gjorde ett yoga-pass för sig själv. ???!!!! Alltså, helt plötsligt fick de två slitna trebarnsföräldrarna (som dessutom befinner sig mitt i en husrenovering) varsin stund för sig själva. Det är nästan så att jag inte tror att det är sant, men det hände faktiskt alldeles nyss.
I skivande stund börjar det vanliga livet vakna till liv - Lykke äter gröt, Viking kollar på morgon-tv och vilken sekund som helst kommer Juni nerdundrandes i trappan. Japp, här kommer hon ...
Imorgon kommer min lillasyster hem till oss för att hjälpa till med sommarens renoveringsetapp: baksidan av huset och takterrassen. Med tre kids och lagom mycket ork så är vi förstås överlyckliga för detta.
Vi har ett tajt schema om vi ska hinna med allt som vi vill och med tanke på att det är jag (tidsoptimisten) som satt ihop planen och Thomas (tidsoptimisten) som kommer att utföra det mesta av arbetet så gissar jag redan nu att det kommer gå sådär. Men har vi tur och rastlösa vänner så kan det gå vägen.
Med andra ord, känner du att du inte har något annat för dig under de närmsta veckorna så är du mer än välkommen hem till oss för att riva, spika, hamra, bada, såga, bära, måla, käka jordgubbar, köra till tippen, spela fotboll och grilla. Kom förbi en timme bara, vettja. Många bäckar små ... blir snart en färdig baksida och takterrass.
Japp, då var det morgon och presenter ska slås in och kaffe ska kokas. Men jag upptäckte att vi inte hade något presentpapper. Fan. Men jag har lärt mig av min dotter att allt går att fixa med lite papper och tejp. I det här fallet sidor ur en gammal Vi Föräldrar eller Mama.
Imorgon fyller Thomas år. Och jag har hittat två perfekta presenter. Perfekta. Men eftersom han läser min blogg kan jag inte avslöja vad det är. Däremot kan jag berätta att jag även tänker slänga in en sovmorgon i presenthögen.
Nu när jag tänker efter så tror jag inte att jag hade behövt köpa de där två perfekta presenterna. Det hade nog räckt med sovmorgon och sex.
Av olika anledningar befann jag mig på IKEA Bäckebol igår. Ett mission jag hade var att kolla in ett klädskåp till Juni. På inspirationssidorna på nätet hade jag sett ett superfint och perfekt skåp med tre dörrar varav en med spegeldörr. Men när jag kom fram till möbeln i verkligheten blev jag minst sagt besviken.
Den, jag vet inte vad jag ska säga, den .... det var det värsta jag sett. Rangligt, skångrigt, taffligt. Avskrapad supertunn skitful fanér så att man såg den bruna skivan ... allvarligt?! Jag skulle inte ens ta hem det där skräpet om jag fick betalt. Det är precis sådana möbler som ger Ikea dåligt rykte. Och så lurad man känner sig när klädskåpet såg så fint ut på bilden. Hmmmf!!!
Men eftersom jag älskar Ikea. Jo. Faktiskt. Det är en liten högtidsstund för mig när ikea-katalogen kommer. Att få se alla finurliga inredningslösningar och vilka designmöbler som de gjort sina egna tolkningar (läs kopior) av.
Förra årets katalog var väl den första som jag blev lite besviken på. Gillade inte bytet av typsnitt och inte heller de internationellt anpassade bildlösningarna. Fult helt enkelt. Men så kom reklamfilmen med killen som fixade smörknivar. Och allt var förlåtet.
Så det är klart att jag stryker ett streck även över klädskåpsfadäsen. Dessutom pågår det ju en sjukt bra rea där just nu som gjorde att jag var "tvungen" att åka dit idag igen och knöka bilen full med möbler och diverse som jag ska inreda barnens nya rum med.
Satt hos mamma en stund idag och snackade om livet, varpå hon sa: "Fia, i din värld får ingen ha ont, ingen får någonsin dö och alla måste vara vänner." Och hur naivt det än låter så - yepp, that about sums it up.
Japp, jag erkänner att det inte var helt p.k att låta min lilla Lykke leka med en handgranat. "Titta Lykke, en handgranat! Jaaa, slit av säkringen och kaaasta! Wiiiii .... Boooooooom!"
Och samma dag som Lykke lekte med handgranaten fick Juni hjälpa till att skura mormors altandörr. Barnarbete och handgranater på en och samma dag. Jojo, det är inte lätt att vara ödmjuk när man är en så korrekt morsa som jag.
Jaha, då satt man där idag framför dumburken precis som så många många andra - en del följer VM medan resten av oss följde kronprinsessan Victoria och hennes blivande make, prins, hertig, och riddare Daniel. Det är inte dåligt av en kille från Ockelbo att lyckas bli allt det där på en och samma dag. Jag blev faktiskt rörd när Victoria fick tårar i ögonen och när hon torkade Daniels tårar framför altaret. Sen var det ju fint att se henne se ut som en riktig sagoprinsessa. Och alla andra kungligheter med allt glansigt tyg, Hollywood-lockar och blingbling. Tänk att det hela började med att Daniel bjöd ut Victoria på en fika. Så himla vanligt.
Idag firade vi brudparet med något så svenskt som pizza (från stans bästa pizzeria PizzaPizza). Och så här fin såg vår lilla Lykke ut dagen till ära (om du tycker att T-mas ser lite knas ut är det för att han var ute med sina gamla arbetskamrater igår):
Jag och T-mas firade 10 år tillsammans förra året. Då gav vi varandra varsin ring (vid köksbordet under en vanlig middag tillsammans med barnen, inte lika fancy som Victoria och Daniels kan tänkas, but still ...)
Jag försöker febrilt lägga in bilden på ringen här men det går f-n inte. I vilket fall är det varsin fet silverring med tio streck i (du vet, fyra streck och ett diagonalt över. Två gånger).
Om du råkar vara på Blomsterlandet i Uddevalla någongång, ta gärna en titt i skoaffären som ligger i samma hus - vi hittade till exempel det här fräna sandalparet. Är det på allvar tänkt att man ska betala för att få ha dom på sig?
När man kollar skillnaden i pris är det inte svårt att fatta att om man väljer Eldorado är risken stor att de som skördar kaffebönorna knappt får något betalt. Något att tänka på nästa gång du doppar din Ballerina i pulverkaffet ... (Det blir extra tydligt om du jämför kilopriset).
Jag är väldigt mycket en trebarnsmamma, en copywriter, en göteborgare i exil och sambo med en mas med dreads. Och du är välkommen att ta del av det som för stunden rör sig i mitt huvud. Det kan bli vad som helst. Precis vad som helst. Puss och kram.
Inlägg
