lördag 12 december 2009

”Lars Norén, vad får du allt ifrån?”

För över tio år sedan fick jag syn på en annons för mörkrostat kaffe – Zoégas måste det ha varit. Annonsens rubrik har stannat kvar hos mig i alla dessa år, "Lars Norén, vad får du allt ifrån?" Så jäkla bra! Sedan den dagen har rubriken blivit ett begrepp jag använder när jag, med lite humor och självdistans, försöker ta mig igenom mer eller mindre jobbiga situationer. Och igår vad sannerligen en dag med flera Lars-Norén-vad-får-du-allt-ifrån-moments:

  1. Är det någon dag som man inte får försova sig så är dagen då ens barn ska stå på skoltrappan med tindrande ögon och sjunga sånger om Staffan och Lucia. Jo, så dåliga föräldrar är vi. Och det kändes inte ett dugg bättre när Juni säger ”Men Mamma, du loooovade ju att vi inte skulle försova oss …” Lars Norén, vad får du allt ifrån?

  1. Är det någon dag som man inte vill försova sig utan hellre vaknar till ja-må-hon-leva och frukost på sängen så är det på ens födelsedag. Japp, jag fyllde 36 år igår. Och istället för tissel, tassel och tårta blev det ”Fan, fan, fan!!!” och lite ”Helvetes jäkla skit!!” och sist men inte minst hjärtskärande ”Mamma, missar vi alltihop nu?!”. Lars Norén, vad får du allt ifrån?

  1. Är det någon person som man inte vill ska glömma bort ens födelsedag så är det ens egen pappa. Japp, det också. Och klockan halvelva på kvällen, efter ett sms som man verkligen inte vill behöva författa ”Pappa! Har du glömt min födelsedag?!” så ringer skitkorven. Lars Norén, vad får du allt ifrån?

Som du säkert förstår är gårdagen inte ens i närheten av att kvala in på min topp-tio-lista över födelsedagar jag gärna minns. Hade det inte varit för min mamma som vår tradition trogen ställde till med lite kalas och komponerade ihop två smarriga smörgåstårtor och gav mig två jättefina presenter så hade denna min trettiosjätte födelsedag gått till historien som den pissigaste födelsedagen ever.

Hm, vad kan jag lära mig av det här då? Öh, tja … kanske att det bara kan komma bättre dagar efter det här. Ja. Det kan bara komma bättre dagar efter det här. Skönt.

2 kommentarer:

  1. Fia, jag kan lova dig att jag inte kommer ihåg min 36:e födelsedag. Det är 13 år sen nu och jag har inte en aning vad som hände då. Det är väl så med 36, 37, 38 och 39. Det är helt blankt. Men sen. Alla vet vad man gjorde när man fyllde 40! Eller...?

    Love you girl.
    Anderz

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt så rätt så klart. =) Och du är helt klart välkommen på min 40-årsbaluns. December 2013. Glöm inte det. =)

    SvaraRadera