Tre sängar på en natt. Slå det om du kan.

Jag vet inte om du vet det, men vi bor i ett "renoveringsobjekt, stor potential". Och just nu sover vi allihop i samma sovrum – två vuxna och tre barn. En våningssäng och en dubbelsäng. Okej, vi har en spjälsäng också, men i den ligger det oftast ren eller smutsig tvätt. Lykke sover helt enkelt med oss i Stora Sängen.

Eller rättare sagt med T-mas i Stora Sängen. Jag somnar nämligen oftast i någon av Viking och Junis sängar – efter sagoläsning och lite godnattgos. Sen börjar min nattliga förflyttning mellan dessa sängar:

Senario 1:

Somnar jag i Junis säng (en säng) brukar jag vakna och krypa ner i Stora Sängen istället (två sängar). Sen vaknar Juni och vill att jag ska komma tillbaka (tre sängar).

Senario 2:

Somnar jag i Vikings säng (en säng) brukar jag vakna och krypa ner i Stora Sängen istället (två sängar). Sen vaknar Juni och vill att jag ska komma till henne (tre sängar).

Senario 3:

Försöker jag att somna i min egen säng (en säng) så brukar det ta ta jättelång tid för Viking att komma till ro så då kan det hända att jag kliver upp i hans säng (två sängar) och stannar tills han somnat. Sen tar jag mig tillbaka (räknas det som tre sängar nu?) och så ... vaknar Juni och vill att jag ska komma till henne (fyra!!).

När Viking och Juni var riktigt små sändes en hel del tv om barn och barnuppfostran: Om Barn, Supernanny och några till. Vi hade platsat perfekt i ett avsnitt om curlig, inkonsekvens och dysfunktionella sovrutiner. Och jag hade blivit pucko/flum/galenpanna-mamman med hela svenska folket.

T-mas saknar mig och vill att vi löser det här på studs. Dagtid håller jag med honom, men när kvällen kommer är jag för trött för att palla med gråten och tandagnisslet. Det känns liksom lättre för mig att kravla runt, än att inte göra det. (Jaa, jag vet - det är helfläppt.) Jag tänker att så fort alla har fått var sitt eget rum - då jäklar!!

Så nu vet du hur vi har det.

Och vad ville jag ha sagt med det här då? Äsch, ville bara dela med mig. Kanske känner någon: "Skönt att det inte bara är vi". Eller: "Sjuk familj det där!" Eller: "Ha, det finns dom som har det värre än vi. Gött."