Om jag någon gång ska tatuera mig

då vet jag redan vilket ett av motiven ska vara. Nämligen, kurbitsen som min farfar Folke Erixon målade för att pimpa dörren mellan farstun och köket i vårt lilla torp - Varpet - som vi bodde i när jag var liten.


Man får ju anpassa den lite. Jag tänker mig undersidan av armen. Funkar?

Jag har även en gammal vedlår hemma som farfar målade om med kurbitsar och allt. Och ett gammalt fiolfodral i trä som han livat upp med snirkligt dalamotiv. Väldigt vackert och med ett affektionsvärde out of this world. Men jag tycker ändå att kurbitsen på dörren smäller högst. Kanske för att jag minns den så tydligt från att jag var liten. Kanske för att pappa slängde dörren eftersom han tyckte den var för risig. (Morr!!!! är ett understatement).

Att farfar Folke målade kurbitsar lite här och var beror på att han kom från Hedemora. En äkta dalmas med andra ord. Precis som T-mas (sambo). Undra vad det betyder?

Anyways, jag älskade min farfar enormt mycket och han har fortfarande en speciell plats i mitt hjärta. Och kanske att han i framtiden även får en speciell plats på min underarm.