Men i morse när vi satt där inknökade i bilen (efter en helvetesmorgon med gråt, skrik och nyponsoppafläckar på Junis favvolinne) och sjöng: "Bajsig banan (kluckljud med tunga mot gom x 2) bajsig banan (kluckljud med tunga mot gom x 2), bajsig banan, bajsig banan, bajsig banan (kluckljud med tunga mot gom x 2)" – då tänkte jag: Det här händer säkert inte lika ofta i en bil fullknökad med bara vuxna.
Och plötsligt kände jag mig priviligerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar