Lagom lika barn leka bäst (eller varför vissa varumärken tjänar på att göra imagereklam med mer eller mindre coola nutidsfenomen)

Hur kommer det sig att när Ving och Max använder Maria Montazami i sin reklam så får de genast en massa imagecred (man gillar varumärkena ännu mer för att de plockar upp nutidsfenomen och har humor. Man gillar också Maria Montazami ännu mer för att hon har humor/självdistans och är beredd att bjuda på sig själv), men när Elgiganten gör en rea-kampanj där de använder sig av sporten och konstformen Parkour (man ska på olika sätt ta sig runt mellan hustak och liknande. Grundades av David Belle i en förort till Paris) då känns det bara töntigt och istället för att skänka imagecred åt Elgiganten är det snarare så att man drar bort några coolhetspoäng från Parkour? Håller du med mig?

Jag tror hemligheten är att man som varumärke (och även som människa) måste ha koll på vem man är och våga stå för det. Försöker man vara "coolare"/något annat än än man är så tappar man i trovärdighet. Och ingen gillar ju posörer/kompisar som stilar. Inte jag i alla fall.

Dessutom gäller det att bjuda på sig själv och ha självdistans/inte ta sig själv på så blodigt allvar - och där gör Elgiganten en stor miss. Jag är liksom inte såååå desperat när det kommer till deras rea. Jag klättrar inte över hustak för att komma in i deras opersonliga och ointressanta varuhus.

Missförstå mig rätt. Parkour är apcoolt. Och filmen är bra gjord med bra musik, men det blir ett antiklimax när man ser Elgigantens blågröna logga i slutet. Det hela blir lite pappa dansar breakdance med kepan bakåfram på barnens fest, if you know what I mean. Och sånt går ju fetbort.