Igår var det min tur att läsa saga. När jag läst klart för Juni och kliver upp till Viking upptäcker jag att han sitter och gråter tyst i sin säng med händerna för ansiktet.
”Men älskade gubben, gråter du?”
Först hör jag inte riktigt vad han säger för allt snyftande. Men sen kommer det fram:
”Jag kom på en så otroligt, otroligt bra sång om dig och Pappa och Juni och Lykke. Den var så bra att jag började gråta. Den var jättefin!”
Sen ger han mig ett litet smakprov på den fantastiska sången om sin familj, och vi sitter och håller om varandra ett tag innan vi läser inte mindre än TRE (ja, han är inte bara bra på låttexter min son, han är en jäkel på att förhandla också) kapitel ur Tjejtjusaren Sune.
Fantastiskt bra bok för övrigt.
Inlägg
Fint.
SvaraRadera