Bygglov, Arga Snickaren, Äntligen hemma, Lyxfällan, Supernanny och Du blir vad du äter - ibland är ni nästan välkomna hem till oss.

Jodå, ibland tänker jag att jag gärna skulle förnedra mig i teve för en "quick fix". Det verkar ju så himla smidigt att under några dagar få hela eller delar av sitt hus renoverat. Det enda man behöver göra själv är i princip att blunda och sen utbrista: "Åh, herre guuuuuud va fint!" och "Ojojoj, shit ... näää ... alltså, är det verkligen vårt hem?!!" Om man inte lämnar nycklarna till Arga Snickaren då - i det programmet får man jobba själv och ta lite skäll. Fine. Bring it on.

Sen har vi det här med ekonomin. Lyxfällan. Det känns lite jobbigare tycker jag. Erkänna för hela svenska folket (jaja, möjligheten finns) vilket pucko man är när det gäller pengar ... naaaeee. Men vi skulle nog behöva det.

Vissa gånger hade vi säkert också behövt en Supernanny, men i ärlighetens namn: Satan så störigt att ha en äppelkäck och rakt igenom redig kvinna hemma som övervakar allt och sen berättar för en alla fel man gör. No no no. Nä, de gånger jag ifrågasätter mig själv som mor ska jag plocka fram och läsa den lapp som Juni skrev idag: "Jag älskar dig (hjärta) Fia Thomas", fast inte med lika många bokstäver och inte i rätt ordning, men vem bryr sig ...

Däremot när det gäller mina matvanor och min vikt skulle jag gärna ha en Anna Skipper (hon heter väl så?) som kom och bossade lite över mig. Jo, faktiskt. Fast filma det hela? Näjj! Att tvingas visa "före- och efterbilder" ... Kräks. Näpp! Det går fetbort.

Kontentan? Tja, man kanske skulle ta några bilder på huset och skriva ett tårdrypande brev. Resten behåller vi nog gärna för oss själva. Precis som de flesta andra.