"Du jobbar för mycket"

Rubriken är också det första min pappa sa till mig när han ringde idag. "Du har inte bloggat på länge". Så sant. Så sant. Jag har jobbat som en dåre. Men det ska jag inte fortsätta med. Jag har till och med haft den ångestfyllda lyxen att tvingas tacka nej till jobb. Det var jobbigt. Men det gick. Jag överlevde. Och ingen h a t a r mig för det. Snarare tvärtom, bättre att tacka nej än att åta sig ett uppdrag som man inte hinner med och därmed göra ett dåligt jobb. Inte rocket science direkt, men för mig var det ett stort steg.