Ingenting är omöjligt och Svensk Film gör folkkomedi så det bara smäller om det (eller en helt ovanlig vecka i mitt liv)

TISDAG
Jag hade bestämt för längesen att jag skulle gå till Konserthuset igår och få uppleva när Fredrik Toreskog gjorde verklighet av en dröm till förmån inte bara för sig själv utan för Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Och till förmån för mig med för den delen. Jag blev hur inspirerad som helst. Och jätteglad. Jag älskar att ingenting är omöjligt.

Men igår förmiddag hade jag fortfarande inte köpt en biljett. Gick in och såg att det bara fanns balkongplatser kvar. Gick in på facebooksidan och ser att Fredrik lagt ut en förfrågan om det fanns någon som var intresserad av en plats på rad 8. Jag vill ha den!! skrev jag. Och fick den. Röta.

Min iphonekamera suger. Jag sitter på rad 8 och det blir så här?!

Här överlämnar Fredrik checken på 100 000 kr till "den professionella tiggaren" från Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Stort.


Vilken kväll. Tänk att en kille får en idé som den här och bara ser till att genomföra skiten. Och att alla nappar på det. Vi som kom dit, alla som varit med under resan, peppat och spridit vidare, media och gästartisterna Stefan Andersson och Daniel Lemma. Magiskt. Hoppfullt. Inspirerande. Tänk vad vi kan göra. När vi bara blir lite engagerade.

ONSDAG
Ikväll var det "galapremiär" på filmen Åsa-Nisse Welcom to Knohult. Och jag + en vän (T-mas) var bjudna. Plats: Folkets Hus, Sjuntorp. Okej? Tur att det finns gps i iphonen.

Försenade, stressade och allmänt omtumlade satte vi oss i bilen och följde den streckade linjen på displayen ... ända fram till ett bostadsområde in the middle of no where. F A N. Desperata och sena till minglet med dryck och lättare förtäring, ringer vi först infödingen och copykompisen H, men han kunde inte hjälpa oss. Då ringer jag S som också ska på "galapremiären":

"Sjuntorp? Vad gör ni där? Det är alltid på Folkets Hus i Trollhättan". Håpp. Jobbigt.


Vad gjorde vi egentligen i Sjuntorp? Men det stod ju Sjuntorp på inbjudan, fast när vi läste lite snabbt stod där även ".... välkomna till Folkets Hus i Trollhättan". M E N!!! Ärligt. Just när vi satt där i bilen var jag beredd att riva biljettfan och åka hem. Men det inte är varje dag som jag och T-mas är ute på äventyr tillsammans så vi gasade på tillbaka till Trollhättan.

Lagom anfådda dyker vi på K utanför Folkets Hus. I Trollhättan. Hon fattar inte vad vi snackar om när vi berättar om Sjuntorp. Vad är det egentligen som hänt? Finns det en lokal i Folkets Hus i Trollhättan som heter Sjuntorp? Eller är det en tryckfelsnisse? Skit samma, vi hänger in våra jackor och blir insläppta upp till minglet, räkwrapsen och rött/vitt eller cider. Puh! Vi klarade det.


Fast jag kunde inte låta bli att fråga en i personalen hur det där med Sjuntorp hängde ihop och tror du inte att hon svarar att det visst är "galapremiär" i Sjuntorp!! WTF? Tydligen ligger Folkets Hus i Sjuntorp bakom Konsum. Bara så du vet. Vi bestämde oss för att strunta i den informationen och "plankade" istället in till filmvisningen.

Och filmen? Tja, vad ska jag säga. Jag gillade scenografin väldigt mycket. Annars var det en väldigt spretig folkkomedi knökad med mer eller mindre roliga sketschscener. En blandning mellan Grotesco och Göta Kanal 2 tyckte T-mas. Jag log lite då och då. Skrattade till en eller två gånger. Men jag är nog inte rätt person att fråga om filmen för resten av publiken flabbade förvånansvärt nog loss fullständigt både här och där. Men för all del: efter några glas mingeldricka är det mycket här i världen som blir lite roligare.

Oj. Det här är nog mitt längsta inlägg hittills. Imponerande att du tog dig ända hit. Nu vet du lite hur jag har haft det den här veckan. :-) Tack för att du finns. Förresten tack också mamseluttan för att du tog hand om 1, 2 och 3 medan vi var ute och snurrade på landsbygden.

PS. Och kändisar? Näpp. Inget vidare kändisspan. Jag som hade lovat Viking att säga följande till Henrik Dorsin: "Tjena Ove!! Är du en stjärtryttare eller inte?" Men icke sa Nicke. DS.