Plastic is disastric!
För ett tag sedan låg jag i soffan och glodde på Letterman som gästades av en snubbe som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Men det han sa det glömmer jag aldrig. Han berättade om det stora plastklustret (Stort som Mexico och 3 kilometer djupt!!!) som flyter omkring i Atlanten. Han berättade om alla fiskar och fåglar som har plast i sina magar. Om Hawaii där stränderna inte längre består av sand utan av finfördelad plast. Gissa om jag fick Armageddon-känslor och lätt panikångest! Det är ju för fan helt sjukt. Snart är naturen inte naturlig längre.
Läs 2 (känsliga läsare varnas igen)
You had me at Biologiskt nedbrytbar.
Ända sedan jag såg det där Letterman-avsnittet så har jag blivit medveten om hur jäkla mycket plast det är överallt. Plast runt bananerna, tomaterna och plastpåsar till frukt och grönt. Plast under locket på alla plastförpackningar. Plastlock på allt – jos och mjölk och fan och hans moster. Plast runt korven, osten och skinkan. Plast runt pappret, plast runt blöjorna, tvättlapparna, tidningarna, godiset och you name it. För att inte tala om när man handlar elektronikvaror – plast runt varenda liten grej. Eller möbler. Eller dammsugare. Eller dvd-filmer, CD-skivor. Etc, etc. Varför all denna plast? Är vi helt galna i plast?!
Häromdagen köpte jag en wettexduk. Jag valde just den här duken för att det stod BIOLOGISKT NEDBRYTBAR 100 % på förpackningen (av plast!!). Jag ska ringa till deras kundservice och fråga hur det ligger till med förpackningen – om den är gjord av cellulosa eller majs eller vad nu mer man kan göra miljövänligare förpackningar av. Återkommer med svar i ett senare inlägg.
Håll med om att det är läskigt. Inte så lite heller. Varför kan man inte strunta i plasten och använda papper, kartong eller cellulosa? Jag funderar på att formulera ett brev till alla företag som jag kommer i kontakt med som använder onödigt mycket plast och be dem att sluta med det. Basta.
Heja Eva Röse!
Idag var jag och Lykke på öppna förskolan och där låg det ett exemplar av tidningen Mama. Jag fastnade för ett reportage om superkvinnan Eva Röse och hennes två barn Floyd och Flynn. Hon berättade att hon under en av graviditeterna tagit prover där man upptäckt att hon hade sjukt höga halter av flamskyddsmedel i blodet. Sådant som man impregnerar möbler med! Hon blev naturligtvis jätteorolig och samtidigt redigt förbannad över hur mycket kemikalier och annat som vi och våra barn får i oss. Utan att veta om det.
(Reportaget handlade om en massa annat också, men jag läste inte så noga – hade lilla Lykke runt benen …)
Sedan den dagen har hon rensat ut alla plastprylar ur barnens rum, hon köper mycket second hand och tvättar bort alla giftiga medel i nya kläder innan hon använder dem, etc. Hon ber också alla som ska köpa presenter åt barnen att inte köpa nya saker – och absolut inte plast.
Hon sa att det är säkrare för ett barn att sova i ett garage än i sitt eget rum, med tanke på alla plastleksaker och kemikalier som finns där inne. Och att vi tror att vi är snälla mot våra barn när vi ger dem en massa nya fina plastiga prylar, men det är precis tvärtom.
Spegel, spegel på väggen där …
Precis före jag började skriva det här inlägget snackade jag med T-mas om Eva Röse. Hans kommentar till det hela löd som följer:
”Vi lever i ett sånt jäkla Babylon. Det är fan inte klokt! Jag hoppas att Miljöpartiet vinner i valet och att de förändrar det här landet. Det behövs verkligen”.
Jag säger absolut inte emot min kära sambo (förutom att jag inte vill se Mona Sahlin som stadsminister), men i mitt huvud poppar det upp några meningar ur är Michael Jacksons gamla låt ”Man in the mirror” och svarar T-mas:
Ps. På söndag ska jag på mitt allra första Greenpeacemöte. Jomenvisstseru. Bättre sent än aldrig. Ds.
Ps2. På naturskyddsföreningens hemsida kan du läsa om hur man undviker gifter i sin vardag. Ds.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar