Nu finns det ingen ursäkt längre

Nu har jag ändrat i inställningarna på den här bloggen så att alla kan lämna kommentarer. Du behöver alltså inte ha något google-konto eller annat. Det är bara att sätta igång och säga vad du tycker och tänker. Så vad väntar du på? Talk to me. Please.

Skumish ...

Okej, igår var det dags för fjärde deltävlingen i Mello 2010. Som vanligt var det vi (svenska folket) som fick rösta om vilka artister som går vidare. Och som vanligt fanns det två telefon/sms-alternativ - ett lite "billigare" för 3.60 kr och ett lite "dyrare" för 9.90 kr. Nu till det skumma i kråksången: Väljer man att rösta för 9.90 kr så skänker man 8.50 kr till Radiohjälpen. Själva samtalet kostar alltså 1.40 kr. Skulle man däremot välja det "billigare" alternativet för 3.60 kr kostar samtalet 3.60 kr. Det billigare alternativet är alltså dyrare. Hur kommer det sig? Ska det vara på det viset? (Hmm, jag kanske ska söka jobbet som programledare i Plus nu när Sverker slutar ... ) Men allvarligt, håll med om att det är lite knas*?

*Giriga tv-kanalsmänniskor: "Ska vi inte dela upp Mello i en massa deltävlingar så att vi kan få in ännu mer röstpengar? Och hade det inte varit grymt om man under varje deltävling var tvungen att rösta typ två gånger? Jaaa! Kanske att vi ska ha två nummer, ett med lite extra pålägg där pengarna går till välgörenhet. Då upplever folk att det numret som ger oss en massa klirr i kassan är billigt. Hehehehee! Och dessutom tycker folk att vi är jättesnälla för det där med välgörenhetsnumret. Moooohahahahaaaaa! "

Apropå hockey

När Viking (sonen) var liten och man frågade honom ”Vad säger indianen?” då svarade han inte som många andra skulle ha gjort genom att sätta handen för munnen och säga "Oh-oh-oh-oh!" (du vet, ett sådant där indianskt stridsrop, eller vad det nu ska föreställa). Näpp, när man frågade Viking ”Vad säger indianen?”sträckte han stolt på sig och skrek: "Fröööööölundaaaaa!!!"

Saker som gör mig lycklig

Jag blir glad. Varje gång. Så bra. Så bra. Håll med om att man blir hopp-och danssugen av den här:

Bannlys blaskorna. Eller låt skiten självdö!

Ärligt, jag orkar inte med en enda löpsedel till med vittnesmål om vad psykiskt sjuka människor håller på med om dagarna. Eller är det mest på nätterna som de går loss? Skit samma. Igår när jag skulle tanka var jag tvungen att ta mig förbi ett sånt där jäkla tidningsställ med tre löpsedlar som tävlar om vem som har den svinigaste nyheten. Två av vann. Den ena handlade om en tjej som skurit halsen av sin kompis och sedan lagt ut ”vampyrbilder” på nätet. Den andra talade om för mig att en kille våldtagit en liten tjej och tydligen också tagit en kniv och skurit i hennes ögon.

Jag vill fan inte veta att sådant händer!! Jag mår dåligt och blir rädd. Kanske inte så mycket för min egen del (konstigt nog) men för mina barn. Tänk vad rädda de måste bli när de läser om alla slagsmål, väpnade rån, våldtäkter och mer eller mindre bestialiska mord. Vad ska de tro om världen vi lever i? Vågar man ens gå ut överhuvudtaget? Eller är det så man gör när man blir svartsjuk – stryps?

Har du tänkt på att när du står där i kassan och grabbar tag i en blaska med bilaga så subventionerar du sinnessjukdom?

Den lilla kicken du får när du blir förfärad och skrämd är inte värt priset. Och då snackar jag inte bara om guldtian utan om vad den här typen av information gör med människor: 1. Man blir rädd, orolig och allmänt nedstämd, och sådant smittar. 2. Man blir avtrubbad till slut och förflyttar sina gränser. 3. Sinnessjuka människor kanske bli inspirerade av varandra och en del kanske gillar uppmärksamheten. Vad dessa tre punkter kan leda till får du fundera på själv. Och om det är så du vill ha det, fortsätt för all del att betala för det.

Jag bara vägrar. Jag vill inte. Nej.

"Han ska bara hoppa några gånger från taket först"

Med tanke på alla tak som rasat in på grund av snön så tvingade sig T-mas ut på vår takterrass i snålblåsten igår för att skotta ner det 140 cm höga snömassivet som låg där och liksom bara väntade på att få rasa in och hamna på golvet i vårt kommande vardagsrum. Men tack vare T-mas instats fick snön istället nöja sig med att hamna ovanpå all den andra snön på baksidan av huset.

Resultatet blev en snödriva på säkert två och en halv meter. Perfekt att hoppa ner i från terrassen. Ungarna bara älskade det! Och jag tyckte att det var ganska lustigt att få säga "Okej, jag skickar hem honom, han ska bara hoppa några gånger från taket först" när I:s pappa ringde och ville att han skulle komma hem.

4 av 10 bryr sig inte

Japp, i svt idag rapporteras det om att 4 av 10 svenskar inte bryr sig om klimatförändringarna, tycker att hotet är överdrivet eller tror inte att det är vi människor som är med och orsakar det som händer och kommer att hända med vår planet. Man säger i samma andetag att svenskarna är ett miljövänligt/medvetet folk, i alla fall om man jämför med resten av världen.

Jag blir bara så trött. För det första handlar väl inte miljövänlighet bara om väder och vind? Och hur kan man ha missat de förödande effekter som vårt leverne har på djur, natur och klimat?

Okej, säg att det är svårt att veta om det är vi som orsakat orkanerna eller inte, men när det gäller djur och natur så kan vi väl ändå inte frånskriva oss ansvaret? Bara det faktum att det varje minut skövlas regnskog motsvarande 37 fotbollsplaner – vem är det som gör det? Orangutangerna själva? Eller ett gäng galna självmordsgorillor?

Kanske är det så att vi inte orkar ta in alltihop – vi har tillräckligt mycket att tänka på i vardagen: kommer rätt låt att vinna i Melodifestivalen?, kommer Elisabeth Höglund och hennes frisyr att få återvända till Förkväll och varför är det så lite OS i tv?

I samma nyhetsrapportering berättar man också att hela 25 % av svenska folket är oengagerade – man vet att vi har del i klimatförändringarna, men man tänker inte göra ett jota åt saken. Nähä, men att ni inte hoppar av planeten och bosätter er någon annanstans då. Tack och hej! Trevlig resa!

Kolla vad den här killen har att säga om saken. Och skicka vidare. Lova! (Rolig, skrämmande, enkel och smart, if you ask me. Vad tycker du?)

Shit, jag blir skiträdd. Vi får inte sluta att bry oss eller engagera oss. Vi måste lyfta blicken och se vad som händer runtomkring oss. Ingen kan göra allt, men alla kan fan göra någonting!

Apropå reklamfilm: "I'm on an horse"

Två själar, samma tanke (eller Mike Bike hann först)

Hahaha! Jag var precis inne på Bloggfrossa och upptäckte att "mannen som blev trött" skrivit om samma sak som jag tänkt ta upp - nämligen hur omöjligt det är att koncentrera sig på vad Samuel "Skärgårdsdoktorn" Fröler snackar om i SPP-reklamen eftersom han huvud guppar runt som på en sån där hund alt. Elvis med guppande huvud (du vet, som man kan ha på instrumentbrädan i bilen). Relativt irriterande.

Transsexualism är inte längre en mentalsjukdom

När jag var inne på SvD's sida nyss snubblade jag över ovanstående rubrik. Jag kunde bara inte låta bli att klicka.

Och i artikeln får jag veta att transsexualism - att känna sig som att man tillhör det motsatta könet - inte längre klassas som en mentalsjukdom i Frankrike. Men att i Sverige och resten av världen anses man fortfarande vara en tok. "HERREGUD!!!" tänker jag. Räcker det inte med att man är född i fel kropp? Alltså, vem skulle inte må psykiskt dåligt av det?

Men så tänker jag – varför blir jag så provocerad? Är det något fult med att ha en mental sjukdom? Till skillnad från en fysisk sjukdom.

Och lite så känns det faktiskt. Det är liksom inte helt okej att vara tokig i huvudet men att ha något knas med knät är inga konstigheter. Det är alltid lite mer legitimt med magsår än med panikångest, om du fattar vad jag menar.

Och när jag googlar på ordet "Mentalsjukdom" så kommer begreppet "Psykiskt störd" upp – ett begrepp som jag många gånger har använt som ett skällsord. (Jag vet, jag är en hemsk människa).

I sammanhanget kanske jag ska passa på att erkänna att jag själv är "helt jäkla psykiskt störd" i ordets rätta bemärkelse, eftersom jag till och från lider av panikångest. Vilket inte är speciellt kul, men hellre det är att vara transsexuell skulle jag tro.

Läs bara vad som bland annat står om tillståndet i Wikipedia: "Vissa transexuella upplever redan som barn att deras biologiska kön inte passar med deras självbild, medan det för andra uppkommer under tonåren och hos vissa först i vuxen ålder. Risken för problem i form av depressioner, självhat, ångest och självmord ökar om personen inte får behandling. På grund av rädsla för diskriminering och utanförskap väljer många att inte berätta om sin transsexuella bakgrund efter avslutad behandling."

Jag vet inte vad jag vill komma till för slutsats egentligen mer än att jag inte behöver bli så upprörd över om transsexualism klassas som en mentalsjukdom eller inte. Det är ju snarare det faktum att det uppfattas som en sjukdom överhuvudtaget som är sjukt.

Det var väl mest det.

Visa mig dina rökelser och jag ska säga vem du är.

På väg hem idag gick jag förbi en sån där liten affär som säljer allt möjligt - tryckta tavlor med Bob Marley, Elvis P och Marilyn, Hello Kitty-väskor/klockor/armband, piercing-smycken, allehanda krimskrams, änglar, drakar, dream catchers och rökelser. Du vet vilken typ av affär jag menar. Och ut kom jag med fyra olika små förpackningar med just rökelse. Försöker jag säga mig själv någonting?

Åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sitt vitrinskåp!!

Idag var jag och Lykke på Erikshjälpens loppis. Och först skrev jag ett jättelångt inlägg om hur jäkla gräslig jag tycker att den här fula åttiotalspjäsen är. Men T-mas tyckte att tonen var så otrevlig så jag tog bort all text och nu blev det bara pannkaka av hela inlägget. Och lika ful är möbeln för det!

I rest my case (och kräks lite i munnen)

Till alla er som ännu inte förstått varför man bör anlita en reklambyrå, eller åtminstone hitta en frilansare eller två, för att få hjälp med marknadsföringen: Kolla in den här sajten, kolla in snubben, kolla in layouten, kolla in texterna, men framför allt - kolla in reklamfilmen!

Och när du har skrattat färdigt (och/eller övervunnit tvångstankarna om att köra in en gaffel i ögat) fråga dig själv: Skulle jag någonsin vilja släppa in den där människan i mitt hem? Eller på mitt företag?

Som sagt, I rest my case.

Jag röstar på Dolph!!

Jag har just bevittnat första deltävlingen i Melodifestivalen 2010. Vad ska man säga? Snark.

Startfältet bestod av en Shakira-wanna-be, en Efva Attling-look-a-like, en med Vouge-komplex, en barfotarockare (som sjöng en ballad om vägsalt), Körslaget-Ola och Salem Al Fakir. Har jag glömt nån? Just det ja, Anders Ekborg och Siba-rapparen. (Var det någon som missade att han var singel?)

Inte undra på att Salem gick vidare till Globen.

På det stora hela var det en rätt så skämsig "show", men så mot slutet händer något som nog ingen av oss någonsin trodde att vi skulle få uppleva - Dolph "He-man" Lundgren i ett sång-, karate- och dansnummer. WTF?!

Men som han ägde (!!!) med sin smått förkylda basröst, lagom komplicerade koreografi och sina coola haaiiya-moves. Jag menar allvar. Jag tjöt av skratt. Mannen är stenhård! Programmet sög ända tills han klev upp och drog Elvis P's gamla gunga-och-rulla-låt "A little more action". Heja Dolph! Från och med nu är jag ditt största fan.

Enligt Wikipedia ...

... står färgen rosa som symbol för kärlek och ömhet, men inte lika passionerat som rött. Sedan tillägger man att det är en vanligt färg på barnkläder för flickor. (Jo, det står faktiskt så.) Men det står ingenting om att det är en vanlig färg på klubbhus för brottare.

Det här är ingen modeblogg ...

... men jag kan ju bara inte låta bli att visa de här bilderna på vår lilla Lykke i den sjukt söta tishan från australiensiska Rock your baby.

Hell's Kitchen?

Häromdagen kom Viking till mig med ett par topz i handen och bad om hjälp med att få öronen rengjorda. Och inte var det för att han besvärades av vaxet eller brydde sig om sitt yttre (som jag först trodde, med en blandning av dåligt samvete och moderlig stolthet). Näpp. Det var för att kunna tillsätta ytterligare en mumsig ingrediens i "Äckelsoppa a la Viking" som han med spänd förväntan serverade mig en stund senare. Yummy!

Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden:

Apropå Saab, kolla HÄR vilka annonstexter jag har gjort mig skyldig till. Säg gärna vad du tycker. Jag tål både ris och ros.

Annons 1

Annons 2

Saab, Spyker och svenskarnas BMI

Okej, för några dagar sedan läste jag att enligt Folkhälsoinstitutet kostar svenskarnas övervikt omkring 17 miljarder kronor varje år. Det är ju inte riktigt klokt. Tänk att effekterna av alla chips, chokladkakor, hamburgare, halvfabrikat, light-läsk och låtsassocker som vi glufsar i oss, i kombination med päsande i soffan och stillasittande framför datorn, kostar samhället 17 miljarder kronor. Varje år!! (Jag har kollat mitt BMI och jag är också skyldig. Men inte länge till. Fanimej.)

Ungefär samtidigt som jag läste det här om med fettet (i februarinumret av Vi Föräldrar) så lyckades Spyker äntligen att skriva på papperna för Saab. Trots att jag nästan bor nästgårds med Saab-fabriken i Trollhättan ska jag villigt erkänna att jag inte hängt med i affärens alla vändor med Köningsegg, Genii, Spyker, Rysk maffia, Victor Muller, Maud O, EIB-lån, 4 miljarder och gud vet allt.

Det jag vet är att hopp och hopplöshet har avlöst varandra i typ jag-vet-inte-hur-många-månader och nu … nu jublas det i varenda villa och vrå. Okej, kanske inte i varenda … en del säger att det här är det värsta tågrånet någonsin och att det kommer att gå åt skogen för Saab i alla fall. Det verkar som att många är irriterade på att regeringen gått med på att stå som borgenär för ett lån på 4 miljarder, eftersom man är rätt så säker på att det är vi skattebetalare som kommer att få betala (eftersom man är rätt så säker på att SaabSpyker kommer att gå i graven).

Och det är nu som jag kommer till min poäng med det här inlägget (ursäkta att det dröjde): Till alla er som klagar och olyckskorpar er över att det är vi skattebetalare som kommer att få stå för Saab-notan vill jag bara säga så här:

1. Tråkig attityd du har. Det finns lika mycket kraft i negativt som positivt tänkande. Men det är mycket roligare att se positivt på tillvaron. Det är mycket mer givande att tro att saker och ting kommer att gå bra. För gör man det, så är chansen betydligt större att det faktiskt också gör det.

2. Som jag ser det så försöker regeringen vara med och rädda ett av Sveriges mest kända varumärken (och en massa, massa jobb) genom att bland annat ställa upp som borgenärer på ett lån på 4 miljarder kronor. Vad är det för fel med det? Visst, 4 miljarder är väldigt mycket pengar, men inte i jämförelse med de 17 miljarder som svenskarnas fetma kostar varje år . Såååå – pass på, här kommer poängen – istället för att negga om Saab och sådant som du ändå inte vet någonting om kanske det är dags att mäta ditt eget BMI och, om det är så att du ligger på fel sida strecket, göra någonting åt saken.

3. De miljarder som vi lyckas spara in på att leva lite hälsosammare kan vi ju använda till att förbättra samhället så att du slipper vara så negativ hela tiden. Snacka om att du har makt att förändra.

4. Och jaja, om det nu är så att du ändå kommer att få rätt (Gud förbjude) angående Saab så kan vi ju använda fettpengarna till att omskola och vidareutbilda alla de som får sparken från Saab.

5. Slutet gott, allting gott!