Idag har jag dragit ner brallorna ...

... och överlevt. Inga blixtar från skyn. Ingen ond bråd död. Ingen fara. Bara jäkligt, jäkligt och ännu mer jäkligt jobbigt att avbryta ett uppdrag – till förmån för min egen hälsa, men ändå!! Alltså, jag har tackat nej till uppdrag förut. Men att a v b r y t a ett uppdrag ... Hu!

Fast jag antar att någon gång händer det. Och idag var det min tur. Jag gjorde det fruktansvärt pinsamma, det otänkbara, det tänk-om-ingen-någonsin-vill-ha-mig-igen ... Jag drog ner brallorna och sa som det var: Jag pallar inte.

Tänk så långt inne det satt. Tänk att jag hellre än att erkänna nästan äventyrade min egen hälsa. Igen. Tänk. Tänk att jag aldrig lär mig. Eller ... tänk om jag äntligen har lärt mig. Hoppas det.

Nu ska jag göra en sak till som jag aldrig gör:
Ta ett glas vin för mig själv. För att liksom fira mitt nederlag. Heja dig, Fia!