The botten is nådd

Igår när jag åkte spårvagn till Momentum hände det som inte får hända: En "snäll" tjej frågade mig om jag inte vill sitta ... ???!!!!

"Nääeeråå, det går bra", svarar jag lite chockförvånat medan tankarna börjar tokrusa: Vad f-an menade hon med det?! Muffinmage? Ja. Men g r a v i d?!! Är det sååå jäkla illa nu alltså? Eller ännu värre: Ser jag ut som en 80-åring med risk för benbrott?? Åh, herreguuuud.

Låt mig säga så här: Den där random-act-of-"kindness"-gesten var i n t e en bra start på min dag.

Det är bara att konstatera att the botten is nådd ... och att det är hög tid att snöra på mig mina nya springskor som legat i hallen och gett mig dåligt samvete i två månader nu. Jag ska ju för sjutton delta i Göteborg Triathlon i augusti.

Vill du sitta ... my ass!!