För precis en vecka sedan blev jag medbjuden på en spelning med ingen mindre än blueskungen Mats Ronander. Inte för att jag bryr mig särskilt om honom egentligen, men blues är ju alltid blues och en uteservering som flyter på kanalen är alltid en uteservering som flyter på kanalen. Dessutom var ju basisten, piraten och legenden Nikke Ström med och spelade kvällen till ära.
Det blev en helkväll med öl, blues, vrål, skrål, skratt, toaköande och sagolik solnedgång. Och när bandet slutat spela fick L för sig att hon vill få med sig Mats och gänget hem på efterfest.
Jaaaa!, tänkte jag.
Men så drog det ut lite på tiden och mitt förnuft tog sig själv till fånga och istället för att stanna kvar följde jag en annan kompis i gänget till dörren och sen promenixades det hemåt. Men fanemej om inte L ringde dagen efter och berättade att vi minsann missade efterfesten med Mats Ronander ändå!!!
Och jag vet inte vad som grämde mig mest - att spendera dagen efter spelningen på Medeltidsdagarna på Bohusfästning (där vi gjorde slut på 800 spänn på bara inträde, vatten och ett träsvärd) eller det faktum att jag missade L:s övertalningsförmåga och vin på verandan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar