Bekännelser från en matdyslektiker.

Innan jag kommer till det som inlägget egentligen ska handla om måste jag bekänna en sak: Vår "Reklam, nej tack!"-skylt är borttagen. Bortförklaring: Vi prenumererar inte på någon dagstidning längre och behövde papper att elda med. Slut på bekännelsen.

Nu till det väsentliga: Igår när T-mas tömde brevlådan på ... just det, reklamskit och räkningar så fick han även med sig en liten, liten lapp som antagligen kommer att förändra mitt liv.

Bekännelse no 2: När det kommer till mat och matlagning är jag helt tappad bakom en vagn. Det är ett ointressant och nödvändigt ont för mig. Jag önskar att jag vore en sån där übermänniska som kan koka soppa på en spik. Du vet, en sån som bara öppnar skafferiet, känner inspirationen och "slänger ihop något lätt". Och naturligtvis smakar det ihopslängda smaskens. Sån är inte jag. Inte på långa vägar. Vidbränt is my middle name. Eller snarare smaklös.

Middagsmaten.se verkar ha hört min bön och nu erbjöd de sig att för en liten (host ... lögn ... host) summa pengar sätta ihop en veckomeny, packa ner alla råvaror/ingredienser i en låda och sedan leverera det hela utanför vår dörr. Varje eller varannan vecka. Så smidigt. Så smart. Så fantastiskt. Jag behöver inte tänka - bara laga. Slutet gott, allting gott. Perfekt.