I huvudet på Fia Erixon

Jag mailade Henry Rollins och han mailade tillbaka!

2012-02-06T15:44:00.003+01:00

Jag älskar Internet. Jag älskar den goda sidan av öppenheten. Jag älskar till exempel att Henry Rollins lagt ut adressen till sin epost på sin sida så att idag kunde bli dagen då jag mailade min uppskattning över gårdagens spoken word på Trädgå'rn till den coolaste silvertungan av dem alla och dessutom fick ett svar.

Det här är bara en bråkdel av de dryga tre timmar av monolog som vi fullständigt golvades av.

Det här är vad jag skrev:

Sent: Mon, Feb 6, 2012 1:26 am
Subject: Attention and approval

Hello Silver tounge!

I experienced your show last night in Gothenburg. Thank you!! Your rhetorical speed and energy level is almost impossible. I love your brain. And the stories ... you are truly a fascinating person; intimidating and lovely (yes, lovely) at the same time. I wish I could come along for one of your adventures (but then again, I would not dare).

Have a great monday!

/Fia

Och titta vilket fint litet svar jag fick tillbaka:

Fia, hi. Thanks for the letter and kind words. I had a good time there last night. I like Sweden, it's an interesting place. Thanks for showing up last night and somehow surviving all that verbiage. Take care. Henry

Trettondagsballuns 2012

2012-01-09T22:15:00.006+01:00

I helgen var jag på Trettondagsballuns på Quality Hotel i Vänersborg. Arvingarna spelade ... Suuug på den!

Jag och L sov i alla fall över på hotellet för en billig penning. Apgött att bara kunna smita upp på rummet. Såg så himla mycket fram emot hotellfrukosten, men dagen efter är man ju inte alltid så pigg på att varken äta eller gå upp. (Det blev ju en hel del vin och drinkar för min del och massor med dans – både med och utan skor.) Vi lyckades dock vingla oss ner till frukosten, men det blev inte mycket mölande ... och sen raskt upp till de sköna sängarna en stund till.

Vi hade lite förfest på rummet ... T, L & jag. Här lockas det hår och T röker tampong. Jojomensan så att ...

Så här såg jag ut innan L lockade mitt hår:

Och så här såg jag ut precis innan vi gick ner till festen. Glad, krullig och lagom lullig (hur jag såg ut efteråt, det vill ni inte veta ...) :

Roligare med barn #1: Bilresor

2012-01-09T08:44:00.002+01:00

Eller ja, rent generellt är väl bilresor utan barn ändå de trevligaste. Jag menar, finns det något mer tålamodsprövande än tre trötta, hungriga och framför allt uttråkade barn i baksätet på en bil? Fyyy f-n!

Men i morse när vi satt där inknökade i bilen (efter en helvetesmorgon med gråt, skrik och nyponsoppafläckar på Junis favvolinne) och sjöng: "Bajsig banan (kluckljud med tunga mot gom x 2) bajsig banan (kluckljud med tunga mot gom x 2), bajsig banan, bajsig banan, bajsig banan (kluckljud med tunga mot gom x 2)" – då tänkte jag: Det här händer säkert inte lika ofta i en bil fullknökad med bara vuxna.

Och plötsligt kände jag mig priviligerad.

So ... I'm fat. But you're ugly. And I can go on a diet.

2012-01-08T19:55:00.003+01:00

Det har gått sju dagar sedan jag började. Och ... det är lika bra jag erkänner: Jag har inte följt programmet slaviskt. Eller typ ... alls. Jo, maten har jag varit riktigt duktig med. Förutom igår då: FEST!! Men annars: inget sött, inget mjukt bröd. Och regelbundna måltider. 5-6 gånger om dagen.

Det är helt okej att äta rätt. Efter ett tag vill man liksom inte ha sött.

Träningen däremot var svårare att få till än jag trodde. Det är klart att det hade gått om jag plågade mig själv tillräckligt. Men nej. Den här veckan tränade jag "bara" fyra gånger. Inte sju som jag skulle, om jag följde programmet till punkt och pricka. Sen gjorde jag ju inte heller alla övningar som jag skulle. Utan jag körde Crosstrainer 20 min, Löpbandet (power walk) 20-30 minuter och roddmaskinen 11 minuter (2000 m). Så typ 1 timme varje gång.

Nu till veckan tänker jag följa styrketräningsprogrammet bättre. Min fluffiga, mjuka, runda, goa midja ska bort. BORT! säger jag.

Dag 1. Frukost 1.

2012-01-02T07:14:00.003+01:00

Gott nytt år. Mitt började lugnt hemma hos svärmor. Ingen baksmälla. Inga skandaler. Bara ett helt vanligt uppvaknande i T-mas gamla pojkrum i Borlänge. Rätt skönt faktiskt. Men inte lika skönt som det var att komma hem igen igår. Till ett nytt år. Och nya vanor.

I 30 dagar. Minst.

Jag har anmält mig till ett "fitness-program" (Är inte fitness ett jäkligt fult ord?!) som går ut på att äta nyttigt och träna 1 timme/dag i 30 dagar. Idag är första dagen och så fort jag skrivit klart det här inlägget ska jag äta frukost 1: Musli, lättfil, äggvitor (2 st ... uälk?), paprika, gurka, tomat och en valfri frukt.

Egentligen ska jag ha hunnit med att ta bilder på mig själv i nuvarande skick samt mäta mage, puls och vikt. Men jag får göra det senare idag helt enkelt.

Så nu vet du delvis vad jag kommer att ägna mig åt den här första månaden på det nya året. Vad ska du göra? Vill göra som jag? Klicka här!

V.I.F Lasse Brandeby

2011-11-21T11:54:00.005+01:00

Jag hade inte ens någon aning om att han var sjuk. En underbar glädjespridare och göteborgare fattas oss.

Sisters of Mercy.

2011-11-20T09:25:00.002+01:00

I fredags spelade Sisters of Mercy på Brewhouse i Göteborg, idag spelar de i Stockholm. 30-års jubileum. Snacka om flashback.

Jag försökte desperat få tag i en biljett ... men jag fick sticka klart min lila poncho på ett skoldisco istället. Snacka om flashback no 2 (discot då, ponchostickning har jag inte lagt mig till med förrän nu): Repslagargården i Masthugget, popcorn, dricka, break dance, danstävling ... och tryckare. Bitterljuva minnen.

I vilket fall, tack vare Sisters sverigebesök har vi nostalgilyssnat här hemma och fasiken vad bra det är att stå och diska till det här:

En annan reflektion är också att det jag tyckte var stenhårt för sisådär 20 år sedan inte låter lika hårt i mina öron idag. Ungefär samma fenomen som när besöker sin barndoms skyhöga och livsfarligt spännande pulkabacke ...

Dans är något av det roligaste jag vet.

2011-11-19T23:32:00.005+01:00

Få saker kan få mig att skratta så som dans. Många utekvällar har jag spenderat med vänner på dansgolvet skojdansandes och gapflabbandes. Rörelser som "Hänga tvätt", "Pannlampa" och "Skotta snö" blir hur kul som helst med bra musik i öronen och lagom mycket öl i kroppen. Fånigt som fan. Men ack så roligt.

Det är också riktigt kul att få se andra som dansar skojigt. Medvetet eller omedvetet.

Jag har haft en period nu med ganska mycket tråk, men ikväll har jag äntligen fått skratta så jag kiknar. Jag och Viking satt i soffan och sappade mellan kanalerna. Det fanns inget bra. Vi fick nöja oss med Extra Extra. Ett halvdött humorprogram if you ask me. I reklamen bytte vi över till Svt 2 och Den lilla sjöjungfrun. Då är det inte den tecknade Disney-sagan vi snackar om utan hardcore balett: San Fransisco Balettens uppsättning av John Neumelers "The Little Mermaid".

John och hans dansare Yuan Yuan Tang och Tillt Hellmet ( ja, jag tror att han heter så) hade nog inte för avsikt att få folk att skratta så tårarna sprutar, men det är precis vad som hände mig och Viking! Underbart. Vi verkligen tjöt.

Tänk att min son utrustats med samma sjuka humor som jag. Har du? Vi började titta runt 1:58.

http://svtplay.se/v/2607982/veckans_forestallning/den_lilla_sjojungfrun

Det här är annars en gammal klassiker som jag skrattat gott åt många gånger:

Reklamskadad och alldeles underbar

2011-10-27T17:51:00.004+02:00

När Viking kom hem från skolan i dag störtade han in till mig i sjukbädden och började stolt läsa ur en berättelse som han författat: "Guldhjärtat".

Jag kastades direkt in i en spännande scen mellan Arthur och en varulv vid namn Aro. Tack vare sitt magiska guldhjärta klarade sig Arthur från att bli attackerad. Och tillsammans försökte de undvika Hungluxerna: fasansfulla varelser ökända för sina sylvassa tänder och fantastiska näsor.

Needless to say: jag blev så klart lyckorörd. Ända tills Viking mitt i sagan tittade upp och förkunnade: "Reklampaus ... Kattenmusentiotusen".

Fatta att han hade skrivit in reklampauser i sin saga ...?! Två gånger!!

Dagens unga författare alltså ... :)

F*n ta hösthosta, influensa, snor och huvudvärk!!!

2011-10-27T16:53:00.003+02:00

Jag som precis hade överlevt tre barns sjukveckor med hosta, feber, snor och allmänt jävulskap. Och sedan stått pall en vecka med sjuk T-mas. Hmmf! Den här gången tog jag visst ut segern i förskott ... för nu ligger jag här – hostandes, kraxandes och snorandes. I fyra dagar har jag hasat runt här hemma, allmänt äcklig med rinnande ögon och håret på ända. Nu får det fanimej vara nog!

Apropå tatueringar:

2011-10-24T10:00:00.002+02:00

Tiden står inte still!

2011-10-15T07:59:00.004+02:00

I förrgår fyllde vår minsta lilla sockertopp 2 år! Svårt att fatta att hon redan är så stor. För stor är verkligen vad hon är: lång som en flaggstång (om man jämför med storasyskonen i samma ålder – pygméer i jämförelse): Polarn & Pyrets stl 104 för 4-åringar passar perfekt och häromdagen fick jag lämna tillbaka en för liten Molo-mössa i stl 3-5 år. Men det där med mössan kan jag i och för sig förstå - för klokare liten unge får man leta efter. Det är hon som håller ordning på resten av familjen.

Fast nu när jag tänker efter, hur klokt är det egentligen att bli pedantiskt lagd i en familj som vår? Stackars liten. Men framför allt: Grattis underbara Lykke! Du är det bästa som hänt oss andra. Härliga lilla/stora charmtrolliga du.

Älskar du att resa kommer du att älska den här länken:

2011-09-14T13:19:00.003+02:00

Destly.

Slumpen är ingen tillfällighet ... eller vad sjutton betyder det här?

2011-09-13T10:18:00.005+02:00

Igår när jag kom gående utanför Momentums kontor stötte jag på en gammal copykompis (numera planner). När han får syn på mig höjer han ögonbrynen och ler:

"Nämen hej! Jag tänkte precis på er! Jag undrade hur det gått med Samskolan ... om ni kontaktat dom eller inte ...?"

(Jag och copykompisen hade nämligen under tidigare luncher snackat om vilka skolor som är bra etc, om/när vi flyttar tillbaka till Göteborg.) I vilket fall, vi pratar vidare om ditt och datt i några minuter och skiljs sedan åt med löftet om en lunch nästa vecka hängande i luften.

På lunchen går jag till Macforum för att kolla på en ny dator/undersöka reparationsmöjligheterna för min gamla (Lykke har pillat bort nästan alla tangenter ...). Bakom disken står en kär gammal reklamarvän J och utbrister:

"Hur e läget? Jag tänkte precis på Viking och Juni häromdagen när jag låg i badet ... Jag tänkte varför döpte vi inte Elliot till Viking."

Lustigt. Två personer på samma dag som "tänkt på oss alldeles nyss". Vi snackar lite och jag går vidare för att hinna med en snabbtitt på fantastiska Artilleriet – jag ä l s k a r den butiken!

På väg tillbaka till Momentum igen stöter jag på ytterligare en gammal copykompis (numer projektledare):

"Hej! Jag tänkte på er häromdagen. Tavlan (Viking målade en tavla) som jag fick av er i 30-årspresent hänger i hallen, och häromdagen tänkte jag Viking måste ju vara 9 år nu ... "

Allvarligt?! Tre personer på en och samma dag som "tänkt på oss alldeles nyss". Vad betyder det?!

Jag är ju ett stort fan av synkronicitet och känner att de här slumparna inte bara kan vara tillfälligheter. Återkommer när jag har lyckats klurat ut vad som var budskapet/grejen med det här. Eller har du några teorier?

F som i fan va gulligt

2011-09-08T09:38:00.003+02:00

Titta vad som låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i morse!

Detta finfina F som sötaste A har virkat åt mig ska jag (med risk för att bli anklagad för lätt narcissism) fästa på min nya jacka. F som i fint, tror jag att det blir.

Håll ut, Bettan!

2011-09-05T20:32:00.005+02:00

Jag har varit lite orolig för henne ett tag nu. Hon låter inte som vanligt. Och hon luktar pyton. Idag fick jag nästan panik. Öppna fönsterna, jag spyyyyr! Typ. Jag misstänker att det beror på påsen med mosade, jästa bananer som ligger och ruttnar på golvet någonstans därbak.

Hon har fått utstå mycket vår kära gamla skuttbil. Jag vet inte mycket om hennes liv innan vi började parkera henne utanför vårt hus, mer än att hennes tidigare ägare rökte som en borstbindare. Hon stank som ett askfat i början. På gränsen till outhärdligt. T-mas köpte henne trots stank och rejäl spricka i framrutan från ett stenskott. Det var väl inte kärlek vid första ögonkastet direkt utan mer ett desperat behov och obefintlig budget som avgjorde.

Så kom hon då till familjen Erixon/Södergren: Barnstolar, leriga stövlar, leksaker, kläder, ryggsäckar, Gissa Djuret, Risifrutti, bråk, blöjor, bananer, tuggummi, skratt, skrik, sand, grus, gnäll, barnvagnar, bollar och annat spill. En punktering, två krossade rutor. Inga inbrott, men ett par rejäla fotspår på taket är några av de saker som Bettan tvingats utstå. Ja, och så solgass, snö, regn och rusk förstås. I oktober förrförra året var det nära att hon fick tjänstgöra som förlossningssal när Lykke hade bråttom ut.

Men nu är det nog inte långt kvar är jag rädd.

Imorse när jag satt där med rumpvärmen på och körde mot Göteborg i regnet lät det först som om vindrutetorkarna dunkgnisslade "Huckle Berry Finn, Huckle Berry Finn, Huckle Berry Finn", men när resan led mot sitt slut hörde jag (trots traktorsbrum, vibrerande chassi och fullt blås på värmefläkten) klart och tydligt gamla Bettans bön "Köp ny biiiil, köp ny biiiil, köp ny biiiil".

Det är inte det att jag inte hör vad du säger, Bettan. Men snälla, rara – håll ut. Bara några mil till.

Ullared

2011-09-04T13:06:00.006+02:00

Ullabilade. Ullaköade. Ullafyndade. Ullavelade. Ullastorknade. Ullafikade. Ullapackade. Ullaåktehemmedbakluckanfullknökadmedgulakassar.

Den här jackan är jag riktigt nöjd med. Ska nog pilla bort lite märken och pimpa den lite på egen hand.

Jag kunde inte bara låta bli. Han såg så himla stilig och självklar ut i sin kostym. Hunk. Eller ja, ren.

Juni var också nöjd med vår roadtrip. Hårsnoddar. Hårspännen. Kittylinnen. Och sist men inte minst:

Ett helt ny värld av glitter, klistermärken och nagellack har öppnat sig. Smaken är som baken och jag är inte odelat positiv. Men det är svårt att stå emot tindrande ögon och leende stoltmin som tittar ner på sina nypimpade naglar i värsta ---stil. "Mamma, du sa att du inte var så bra på det här. Men dom blev ju j ä t t e f i n a!" Om jag känner Juni rätt, är det här bara början.

Tjenatjena, hur har din vecka varit?

2011-08-15T10:31:00.015+02:00

Jo, tackar som frågar. Förra lördagen räjsade vi (hela familjen) ner till Bua för att välkomna mina bröder hem från deras ett år lå nga seg lats på det sju haven (eller ja, till Västindien och tillbaka).

Eftersom vi skulle åka till Paris på måndagen och sova över hos min mamma söndag-måndag hade vi packat in hela konkarongen i bilen. (Att vi inte slog ihjäl varandra under tiden är ett mirakel ... ) Och som lök på laxen: Precis när vi ska åka och nästan allt och alla sitter i bilen då låser vi oss ute. Fan! är ett understatement. Vi är inte lite stressade eftersom vi vill komma i någorlunda tid till välkomstkalaset i Bua hamn, men det finns inget annat att göra än att slå in en ruta ...

Men till slut kom vi i alla fall iväg och det var ett kärt återseende. Ofattbart att de varit ute på äventyr i ett helt år.

Nu hör det till saken att jag ju utmanat min vän J att delta i Göteborgs triathlon och den tävlingen skulle gå av stapeln direkt efter vår hemkomst från Paris och därför hade jag och J bokat in ett "träningsläger" denna lördagen. Så efter att ha kramats lite med syster och bröder bar det av till Billdal för att simma, cykla och springa (400m, 2 mil och 5 km). Hejochhå!

Och direkt efter det hem till mamma, sova och upp arla för avfärd med Ryanair mot Paris och Disneyland. Resan till Paris blev vi bjudna på av världens bästa mormor och mamma. Vi bodde på ett mycket bra, men märkligt hotell strax utanför Paris. Vi var två dagar på de båda Disneyparkerna och en dag inne i Paris.

Jag kan erkänna att jag var lite seg i både kropp och knopp. Och jag kan också hålla med om att en vecka i Paris kanske inte är den bästa uppladd ningen inför ett triathlon, men det var en häftig resa. Tack, mamma!

I fredags reste vi hem och i lördags steg jag upp 6 för att vara i Hindås senast 1,5 timme före starten av mitt allra första triathlon: Göteborgs Triathlon Cup 2011. Det var en overklig och spännande upplevelse. Massor med vältränade supermänniskor överallt. Och så några vanliga dödliga. Needless to say: Jag kom sist. Väldigt mycket sist. Så sist att jag blev intervjuad ...

Men jag gjorde det! Och jag kommer göra det igen. Häng på du också – kan jag, kan du.

Jag dör av skratt!!!

2011-07-01T13:29:00.002+02:00

Det här är så roligt så jag nästan streckläste hela bloggens innehåll på en gång. Sjukt roligt. Varenda inlägg. Höga gapflabb. Hela tiden. Så nu har jag höjt förväntningarna lagom mycket och du kommer att ifrågasätta mig totalt om du inte skrattar hela tiden ... men det gör inget. Jag har hittat en skatt. Tack för det, T-mas!

Vattenpalatset i Vänersborg, here I come

2011-06-30T22:38:00.002+02:00

Okej, det var inte så farligt att simma 400 meter ... jag köpte ett 10-klippkort så nu måste jag göra det 9 gånger till. Minst. Eller ja, 10 gånger blir det ju med själva Triathlon-simningen i augusti.

Är du också sugen på en liten utmaning? Anmäl dig till Göteborgs Triathlon i augusti. Jaaaaa. Hade inte det varit så kul?! I motionsklassen ska du simma 400 m, cykla 2 mil och sen springa 5 km. Just do it, som det där sportfånemärket säger. Men dom har rätt. Just do it.

För somliga är det bara som vilken liten fisuppvärmning som helst ...

2011-06-30T13:37:00.004+02:00

Alltså, jag snackar om att simma 400 meter – vilket är sträckan jag och min vän J ska simma den 13 augusti i år. Följt av 2 mil på cykel och 5 km på springande fot. För exempelvis min lillasyster (Endorfinjunkyn) är 400 meter bara uppvärmning, medan för mig ... ja, lyteskomik. Men gräsänkadagen till ära så ger jag mig av till badhuset nu och ser hur långt jag kommer ... Wish me luck!

(Undra om det är okej att låna en simdyna halvvägs?)

Gräsänka till förmån för Peace&Love 2011

2011-06-30T13:29:00.004+02:00

Håpp, då har masen masat sig ur boet och tagit hyrbilen upp till Borlänge och årets upplaga av Peace&Love. Självaste Bob Dylan dyker upp. Kul för honom.

Själv ... tja, själv missar jag årets sommarfest på Momentum. Hmf!!

Pysslingen

2011-06-29T10:47:00.004+02:00

Just nu jobbar jag mittemot världens skönaste ad-tjej tillika the most makalösa pysslarinna. Varje dag kommer hon till kontoret med nya, härliga kreationer – i öronen, runt handleden, på ringfingret, i cykelkorgen ... Hon syr även underbara barnklänningar av gamla retro-tyger. Kolla in hennes nystartade blogg säger jag bara. Gilla!!!

Flower power

2011-06-27T19:43:00.008+02:00

Jo, men det har man ju förstått att det här med kläder och kommunikation har väldigt mycket med varandra att göra. Med hjälp av våra kläder talar vi om för omvärlden vilka vi är, vad vi tycker om och vilken grupp vi tillhör eller inte tillhör: svenne, stekare, goth, odd molly, chalmerist, emo, rockabilly, sportfåne, gaisare, bonde, modeslav, hipster, hippie, slashas, städad, skitig, snuskigt rik ... ja, du fattar.

Häromdagen fick jag syn på den här kappan vid Kungstorget och jag kopplade direkt vad kappans ägarinnan så desperat ville göra klart och tydligt för alla oss andra: ... När jag pruttar luktar det blomma.

Alltid betyder väl ändå alltid?

2011-06-27T17:16:00.005+02:00

Alltså, nu när jag ändå sitter här framför datorn kan jag passa på att fråga dig om du sett något knas med Pressbyråns budskap som dom kör på sina väggar just nu:

Bilden i det här fallet föreställer en liten pressbyråpappmugg med kaffe tillsammans med en bulle och croissant. Och i den lilla texten under jättetjugan står det: Gäller liten kaffe och kanelbulle eller croissant. Maxpris 20 :- , ord. maxpris 30 :-

Nu till det kråkiga i finsången: Ovanför jättetjugan sitter det en stor pil innehållande: Alltid! och pekar på tjugan. (??!) Min enkla fråga lyder som följder: Alltid betyder väl ändå alltid? eller Hur sjutton kan ord. maxpris vara 30:- om priset "alltid" är 20:-?

Idag har jag dragit ner brallorna ...

2011-06-27T15:46:00.005+02:00

... och överlevt. Inga blixtar från skyn. Ingen ond bråd död. Ingen fara. Bara jäkligt, jäkligt och ännu mer jäkligt jobbigt att avbryta ett uppdrag – till förmån för min egen hälsa, men ändå!! Alltså, jag har tackat nej till uppdrag förut. Men att a v b r y t a ett uppdrag ... Hu!

Fast jag antar att någon gång händer det. Och idag var det min tur. Jag gjorde det fruktansvärt pinsamma, det otänkbara, det tänk-om-ingen-någonsin-vill-ha-mig-igen ... Jag drog ner brallorna och sa som det var: Jag pallar inte.

Tänk så långt inne det satt. Tänk att jag hellre än att erkänna nästan äventyrade min egen hälsa. Igen. Tänk. Tänk att jag aldrig lär mig. Eller ... tänk om jag äntligen har lärt mig. Hoppas det.

Nu ska jag göra en sak till som jag aldrig gör:
Ta ett glas vin för mig själv. För att liksom fira mitt nederlag. Heja dig, Fia!

Jag skäms lite stolt ...

2011-06-16T09:04:00.003+02:00

Jo, om det är så att du är lite stressad, trött eller bara allmänt outsövd och disträ på morgonkvisten – då kan det hända att din dotter på 1,5 år öppnar dörren själv och ger sig ut på äventyr utan att du märker nåt. När du och storebrorsan springer ut för att leta i halvpanik kan det hända att ni först inte hittar henne någonstans (helpaniken börjar få grepp ... ), men då ser ni kanske att det rör sig inne i bilen. (?!)

Och när ni går närmare hittar ni en glad liten loppa vid förarsättet som stoppat i bilnyckeln på rätt ställe (va?!) och låst alla dörrar (näääääj!!!) . Lugn.

Säg då bara till det lilla livet att trycka på knappen på nyckelknippan (och le glatt ... visa ingen rädsla) och om hon råkar trycka fel första gången ber ni henne snällt att trycka en gång till, fast på den andra knappen. Vänta ... hon kommer att göra det (helt otroligt, ungen är bara 1,5 å!!!) Och vips är dörrarna öppna ... lilltjejen vill förstås inte lämna ifrån sig varken förarplats eller nycklar till mamma – hon hade ju hur kul som helst.

Slutet gott, allting gott. (Och lås alltid ytterdörren, även när ni är hemma)

Björkgatan blonda bombnedslag 8 år idag!

2011-06-12T18:58:00.005+02:00

Ni som känner min äldsta dotter väl vet att hon kan vara den mest bedårande och sockersöta lilla prinsessa, men lika snabbt kan det blixtra till och när hennes åskilska dundrar gör man bäst i att hålla sig undan (eller åtminstone för öronen). Men den här helgen har hon varit from som ett lamm. För den här helgen när hon fyllde 8 år var bästa vännen Leia på besök.

Två lyckligare flickor får man leta länge efter. Och två lyckligare föräldrar också för den delen (om än något trötta efter övernattningar, födelsedagskalasande och hamsterhämtande).

Tänk så stor hon har blivit, vår älskade lilla galenpanna ... snyft.

Lillasyster Yster!

2011-06-07T11:24:00.005+02:00

I en helt annan verklighet bor min lillasyster, och i den beger hon sig imorgon iväg till Ryssland för att klättra upp för ett berg. Följ med på hennes resa: http://sjovild.outsideonline.se/2011/06/03/mt-elbrus-forord-3-0-terrorister/

Jag är inte orolig. Det kommer att gå bra. Jag är inte orolig. Det kommer att gå bra. Jag är ....

Rätt lustigt när man tänker på det. Mina småbröder är på andra sidan jorden (dom har tagit sig dit i en segelbåt - det tog 130 dagar). Följ med på deras resa: http://yacht-allie.se/blogg/index.html

Hur enkelt kan det bli?

2011-06-07T09:14:00.006+02:00

Livspusslet, vardagsstressen, familjelivet, sexlivet, självförverkligandet, beach 2011-andet, husrenoverandet, nätverkandet, sociala umgängandet, karriärandet, pensionssparandet, föräldraskapandet ... ibland är det lite svårt att få ihop det - men jag har hittat en lösning!

Jo, faktiskt. Och den är hur enkel som helst. Från och med nu ska jag alltid ställa mig frågan: "Kommer det här att göra mitt liv enklare?" Exempel: Skaffa hund just nu? Nej. Gå ner i arbetstid? Ja.

Easy peasy lemon squeezy.

Rövhååål!!

2011-06-02T09:14:00.004+02:00

Det sägs att vad och hur man äter påverkar ens humör och eftersom jag knappt ätit något på två dagar på grund av någon mystisk feber-, utmattning- och magkrampsskit kan jag bara bekräfta att det stämmer!

Jag håller på att ansöka om namnbyte. MORRAN passar mig så väldigt mycket bättre. Nattsvart är bara förnamnet.

Just nu är ingenting bra. Ingenting! (Eller ja ... okej, några saker är väl inte så pjåkiga, men skit i det nu - jag är SUR!)

Fast jag antar att Mark Levengoods mormor får rätt ännu en gång (följande läses med en låååångsam, mild och tålmodig muminröst): "Det är bara att bryta ihop och gå vidare." ... Och äta lite mat så att jag kan se lite ljusare på tillvaron igen.

Med först, en sista gång: Rövhåååål!

Torsdagar är grejjen!

2011-06-01T10:16:00.004+02:00

Jo, för förrförra torsdagen vann vi pris och förra torsdagen var det vårfest på Göteborgs Kommunikationshus där jag numera hyr in mig. Som jag stressade för att hinna måla väggarna och fixa möblerna och allt inför festen. Jag trodde fanimej att jag skulle smälla av!

Om jag inte hade får hjälp av M hade det inte gått. Samma dag som festen sprang jag omkring som en yr höna på stan och köpte inredning, skor, deo, strumpor med mera. Eftersom tiden var knapp föreslog M att jag skulle låta en frisör tvätta och styla håret ... och hon beställde tid åt mig medan jag provade skor.

En timme före att gästerna skulle anlända beger jag mig till CUT (så stod det i alla fall på visitkortet som M gav mig ... fast på fönsterrutorna stod det Larsa's frisörsalong). Jag står utanför dörren och känner mig väldigt osäker. Innanför glasrutan ser jag en persisk manlig frisör och i väntsoffan sitter två andra gubbar med hår överallt. Åh, nej. M har bokat tid hos en herrfrisör tänker jag och vågar först inte få in. Men sen skärpte jag till mig och fick håret tvättat, kammat, klippt, sprayat och lockat för 200 kr. Hollywood! Varför gör man inte sånt där lite oftare? Det ska bli min nya grej. Så himla smidigt.

Och festen blev naturligtvis väldigt lyckad. Se så glada vi ser ut:

Efter festen skulle jag och T-mas sova på hotell. Vi nappade tyvärr på ett tips om Hotel Robinson ... never again säger jag bara. Inte ens frukosten på Pallace kompenserade för det fruktansvärt skabbiga rummet - alltså vi snackar bambuimitationsinfattade speglar vid sänggaveln, avskavda plastmattor och utsikt över ... en innergårdsvägg. Men men ... det var härligt att få en stund tillsammans på tu man hand. Det var ju inte igår om man säger så. Slutet gott, allting gott.

Tjohoo, vi vann GT Guld 2011!

2011-05-20T15:21:00.005+02:00

Japp, igår korades årets vinnare i reklamtävlingen GT Guld. Och vinnarna: Peanuts a.k.a Markus Eriksson, Caroline Widefjärd och jag. Priset: 3 helsidor i GT riks och en miljöbil från KIA. Ja, och så lite ära och berömmelse förstås.

Hur vi firade? Med champagne och övernattning på Hotel Opera. Very najs.

Ketchupeffekten 2011

2011-05-12T20:04:00.001+02:00

Jorå, nu händer a l l t på en gång. Igår hade A på jobbet sytt färdigt sötaste klänningen till Lykke, jag köpte en cykel att träna på inför Göteborgs Triathlon och följande tomte följde med mig hem:

Sa jag förresten att jag beställt hem rullskridskor också? Det har jag i alla fall. Och så här ser dom ut:

Syster och bror i badkaret – I love!!

2011-05-12T13:14:00.000+02:00

I morse vaknar jag av ljuva toner och en inspirerad T-mas. Jag fick honom till och med att färga håret på mig ... Hur då? Jo, tack vare detta underbara syskonpar (jag blir tokrörd och myslýcklig av det här):

Fyrtioårskrisen – två och ett halvt år för tidig?

2011-04-26T11:44:00.004+02:00

Alltså, nu börjar jag undra. Jag har anmält mig till Gbg Triathlon den 13 augusti. (Dagen efter att vi kommer hem från Disneyland Paris). OCH jag har precis lagt på luren efter att ha bokat tid för kurbitstatuering den 26 augusti. Herregud säger jag bara. Herregud.

Härifrån kan det bara bli bättre

2011-04-17T08:43:00.006+02:00

Igår gjorde jag det. 2,5 km blandad joggspring- och stappel. Det var jobbigare än jag trodde, och svårt motigt att inse hur taskig kondis jag faktiskt har. Men sett från den ljusa sidan kan det bara bli bättre. Det kommer krävas all min viljestyrka för att göra om samma sak idag igen. Så wish me luck.

(Jag kan tyvärr inte med att visa bildbevis på hur mitt rödmosiga ansikte såg ut efteråt ... det är liksom bortom humorgränsen så en menlös bild på mina snabba skor får duga).

Orden räcker inte till

2011-04-15T08:28:00.011+02:00

Idag fyller Viking 9 år och jag har suttit här och krampat en stund för att få till ett inlägg som på det mest überfantastiska och fyndiga sätt beskriver vilken härlig, rolig, kärleksfull och rakt igenom tokfin människa han är.

Men jag finner inte orden ... (Jag får bara glansiga ögon och darr på läppen). Viking är bara bäst. Det har han alltid varit. Och kommer alltid att vara. Att få vara hans mamma är det finaste.

Och om du inte redan känner honom, hoppas jag verkligen att du får träffa honom någon dag.

The botten is nådd

2011-04-14T07:12:00.006+02:00

Igår när jag åkte spårvagn till Momentum hände det som inte får hända: En "snäll" tjej frågade mig om jag inte vill sitta ... ???!!!!

"Nääeeråå, det går bra", svarar jag lite chockförvånat medan tankarna börjar tokrusa: Vad f-an menade hon med det?! Muffinmage? Ja. Men g r a v i d?!! Är det sååå jäkla illa nu alltså? Eller ännu värre: Ser jag ut som en 80-åring med risk för benbrott?? Åh, herreguuuud.

Låt mig säga så här: Den där random-act-of-"kindness"-gesten var i n t e en bra start på min dag.

Det är bara att konstatera att the botten is nådd ... och att det är hög tid att snöra på mig mina nya springskor som legat i hallen och gett mig dåligt samvete i två månader nu. Jag ska ju för sjutton delta i Göteborg Triathlon i augusti.

Vill du sitta ... my ass!!

Veckans wildkid?

2011-04-14T06:55:00.005+02:00

Ola Lindholm – programledaren för Wildkids som enligt kvällspressen blivit ertappad med knark i kroppen. För mig är detta ungefär lika ofattbart som att rymden är oändlig. Eller ja, nästan i alla fall. Det går inte att vara programledare för barnprogram (han har ju för h-e varit programledare för Kamratposten!!) och råka ut för en sån här sak. Det går bara inte.

I mitt rätta element

2011-04-04T14:39:00.005+02:00

Just nu håller vi på med arbetsrummet här hemma och i hyllorna hittade jag det här fotot:
Det är det absolut bästa fotot på mig någonsin. Taget på en tvådagars-trekking tillsammans med min mamma i Chiang Mai (stavas?) i norra Thailand. För hundra år sedan. Jag är fullkomligt lycklig. Inget annat än tillfreds med livet. No worries. I mitt rätta element. Med en känsla av frihet och fascination. Jag älskar den känslan och när jag ser bilden blir jag både glad och tacksam.

Tjejmiddag olämpligt för barn

2011-03-27T13:54:00.009+02:00

Häromdagen fick jag ett spel av min gode vän J: Tjejmiddag. Det är ett spel som består av 400 frågor av typen: "Har du flörtat med någon och sagt att du är singel, fastän du egentligen hade pojkvän?"

Nu fick Viking syn på lådan och undrade om inte vi kunde spela det där spelet lite senare:
"Nej, det kan vi inte"
"Varför?"
"För att det inte är ett sånt spel som man vinner på ..."
"Och?"
"Jamen, det är ett vuxenspel"
"Och?"
"Frågorna är inte lämpliga för barn"
"Vaddå?" (Och jobbigt ifrågasättande tjaaat i några minuter till)
"... för att man ska svara på frågor som: Vad tänkte du första gången du hörde talas om analblekning!!!"
" .... ??!!"
"Ja .... det finns vuxna som vill ljusa upp sina rumphål"
"Hahahaha! Vem skulle vilja dra ner byxorna och be någon göra det?! Hahahaha!"
"eh ... jag veeet, crazy"
"Då ska jag fråga: Vad tänkte du första gången du hörde talas om URINPROV? Jag lärde mig vad det är för något idag ... KISSA I EN BURK!!!"

På facebook är jag underbar och älskad av alla. Och på jobbet går det också bra.

2011-03-27T09:24:00.008+02:00

Tro sjutton att man tror att alla andra har det så jäääkla fina fisken när man kollar in alla roliga festfoton och pittoreska semester-/påta i trädgården-/perfekta barn-bilder. I var och varannan statusrad framstår ju folk som de underbaraste och mest älskade människorna som någonsin funnits.

Det är lite som Fritidsresor broderat in på handduken: Dagarna man minns ... (eller ja, i det här fallet kanske mer dagarna man vill att alla andra ska veta att man minns).

Missförstå mig inte, jag ä l s k a r facebook. Och statusraderna. Men när jag ringde och hulkgrät till min vän U igår var det väldigt nutidsbeskrivande när hon sa: " ... men du har ju världens roligaste liv som är ute och dricker bubbel och träffar massa roligt folk var och varannan dag ... "

Ja, om man tänker att det som står på facebook är the hole truth and nothing but the truth ... men alla andra dagar är jag många gånger bara en trött och trist trebarnsmorsa som ringer och hulkgråter i förtvivlan till min vän, dagen efter att jag varit på min pappas frus 50-årsfest – en fest som för mig (känner mig som en inflammerad blindtarm från en tidigare äktenskap) stundtals blev lite som helvetet på jorden. Fast med en himmelsk god chokladtårta till kaffet.

Och sånt vill man ju inte skriva om i statusraden. (Eller i bloggen för den delen). Det är ju alldeles för privat och sorgligt och då får ju folk reda på att allt inte är så jäkla perfekt alla gånger. Och hur skulle det se ut?

The wall

2011-03-21T11:00:00.004+01:00

I helgen smackade T-mas (med assistans från grannen) upp fondväggen i arbetsrummet. Av svart råspont.

Akut meddelande till alla mina läsare (särskilt mamma och pappa)

2011-03-18T11:36:00.007+01:00

Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden. På uppdrag av reklambyrån Peanuts. Förutom annons i Metro och förarskylt på Spårvagnar kommer det inom kort bli annons i GT, G-P och reklamfilm i Tv4. Skoj, if you ask me.

Imorgon får jag 95 arbetskamrater

2011-03-13T09:35:00.003+01:00

Jomenvisstseru, imorgon är min första dag av tio på ValentinByhrChange. Deras sköna copywriter A är på semester i Filipinerna och därför får jag hoppa in under två veckor. Det ska bli jättekul att för ovanlighetens skull sitta i ett kontorslandskap till bredden fyllt med kreatörer och annat löst folk. Det var fyra år sedan sist. Wish me luck!

Veckans musikupplevelse

2011-03-12T18:18:00.002+01:00

Jag sitter i hyrbilen in till Göteborg. Trött. Lyssnar på P3 och så sätter de på Tiny Dancer. Vad händer? Mina läppar börjar darra (som värsta Sue Ellen). Jag börjar böla. Sen höjer jag volymen och snorgråter från någonstans efter Angeredsbron och ungefär tre minuter fram på vägen. Förbi IKEA och nästan ner i tunneln. Det har aldrig hänt mig förut.

2011-03-12T16:12:00.000+01:00

Fin-Duck är en båt, en bastu, en and, en sommarvilla med aktersnurra ...

Roadtrip 2011

2011-03-09T17:50:00.006+01:00

Jag vet inte vad som var roligast på helgens roadtrip till Ullared: själva shoppingen (vi blev alla 3000 kr fattigare och en massa junk rikare), hotellfnissmyset efteråt med bubbel, indisk mat och mello, hotellfrukosten dagen efter när jag och F började snacka med koreografen M som just jobbade med melloartisterna eller att L såg "en kvinna som hade stort skägg alt. att hon målat sig själv med svart penna!!!"

"Du jobbar för mycket"

2011-03-09T17:26:00.002+01:00

Rubriken är också det första min pappa sa till mig när han ringde idag. "Du har inte bloggat på länge". Så sant. Så sant. Jag har jobbat som en dåre. Men det ska jag inte fortsätta med. Jag har till och med haft den ångestfyllda lyxen att tvingas tacka nej till jobb. Det var jobbigt. Men det gick. Jag överlevde. Och ingen h a t a r mig för det. Snarare tvärtom, bättre att tacka nej än att åta sig ett uppdrag som man inte hinner med och därmed göra ett dåligt jobb. Inte rocket science direkt, men för mig var det ett stort steg.

All work and no play makes Fia a dull girl

2011-02-17T08:55:00.003+01:00

Just nu jobbar både jag och T-mas som små s ... och som lök på laxen/salt i såren/pricken över i:et/grädde på moset så är Lykke sjuk. Hon har redan fått vara med på en presentation och ett möte. Det är så där lagom charmigt, avstressande och lätt att fokusera med en snorig ettåring – prova gärna själv vid tillfälle. Eller inte.

Och varje dag tävlar jag och T-mas om vem som har mest att göra och vem som ska vara hemma. Jag vet, det låter hur tragiskt som helst. Men jag tror knappast att vi är ensamma. (Inte för att det gör saken bättre, men det är alltid skönt att inte vara ensam knäppgök).

Idag delar vi på det. Jag fick förmiddagen (och utnyttjar den till ... eh, bloggning). I skrivande stund sitter Lykke där nere och kollar på Pocoyo på spanska. Och T-mas? Tja, han går väl runt och morrar ...

Hur har du det själv?

Ingenting är omöjligt och Svensk Film gör folkkomedi så det bara smäller om det (eller en helt ovanlig vecka i mitt liv)

2011-02-09T22:40:00.014+01:00

TISDAG
Jag hade bestämt för längesen att jag skulle gå till Konserthuset igår och få uppleva när Fredrik Toreskog gjorde verklighet av en dröm till förmån inte bara för sig själv utan för Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Och till förmån för mig med för den delen. Jag blev hur inspirerad som helst. Och jätteglad. Jag älskar att ingenting är omöjligt.

Men igår förmiddag hade jag fortfarande inte köpt en biljett. Gick in och såg att det bara fanns balkongplatser kvar. Gick in på facebooksidan och ser att Fredrik lagt ut en förfrågan om det fanns någon som var intresserad av en plats på rad 8. Jag vill ha den!! skrev jag. Och fick den. Röta.

Min iphonekamera suger. Jag sitter på rad 8 och det blir så här?!

Här överlämnar Fredrik checken på 100 000 kr till "den professionella tiggaren" från Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Stort.

Vilken kväll. Tänk att en kille får en idé som den här och bara ser till att genomföra skiten. Och att alla nappar på det. Vi som kom dit, alla som varit med under resan, peppat och spridit vidare, media och gästartisterna Stefan Andersson och Daniel Lemma. Magiskt. Hoppfullt. Inspirerande. Tänk vad vi kan göra. När vi bara blir lite engagerade.

ONSDAG
Ikväll var det "galapremiär" på filmen Åsa-Nisse Welcom to Knohult. Och jag + en vän (T-mas) var bjudna. Plats: Folkets Hus, Sjuntorp. Okej? Tur att det finns gps i iphonen.

Försenade, stressade och allmänt omtumlade satte vi oss i bilen och följde den streckade linjen på displayen ... ända fram till ett bostadsområde in the middle of no where. F A N. Desperata och sena till minglet med dryck och lättare förtäring, ringer vi först infödingen och copykompisen H, men han kunde inte hjälpa oss. Då ringer jag S som också ska på "galapremiären":

"Sjuntorp? Vad gör ni där? Det är alltid på Folkets Hus i Trollhättan". Håpp. Jobbigt.

Vad gjorde vi egentligen i Sjuntorp? Men det stod ju Sjuntorp på inbjudan, fast när vi läste lite snabbt stod där även ".... välkomna till Folkets Hus i Trollhättan". M E N!!! Ärligt. Just när vi satt där i bilen var jag beredd att riva biljettfan och åka hem. Men det inte är varje dag som jag och T-mas är ute på äventyr tillsammans så vi gasade på tillbaka till Trollhättan.

Lagom anfådda dyker vi på K utanför Folkets Hus. I Trollhättan. Hon fattar inte vad vi snackar om när vi berättar om Sjuntorp. Vad är det egentligen som hänt? Finns det en lokal i Folkets Hus i Trollhättan som heter Sjuntorp? Eller är det en tryckfelsnisse? Skit samma, vi hänger in våra jackor och blir insläppta upp till minglet, räkwrapsen och rött/vitt eller cider. Puh! Vi klarade det.

Fast jag kunde inte låta bli att fråga en i personalen hur det där med Sjuntorp hängde ihop och tror du inte att hon svarar att det visst är "galapremiär" i Sjuntorp!! WTF? Tydligen ligger Folkets Hus i Sjuntorp bakom Konsum. Bara så du vet. Vi bestämde oss för att strunta i den informationen och "plankade" istället in till filmvisningen.

Och filmen? Tja, vad ska jag säga. Jag gillade scenografin väldigt mycket. Annars var det en väldigt spretig folkkomedi knökad med mer eller mindre roliga sketschscener. En blandning mellan Grotesco och Göta Kanal 2 tyckte T-mas. Jag log lite då och då. Skrattade till en eller två gånger. Men jag är nog inte rätt person att fråga om filmen för resten av publiken flabbade förvånansvärt nog loss fullständigt både här och där. Men för all del: efter några glas mingeldricka är det mycket här i världen som blir lite roligare.

Oj. Det här är nog mitt längsta inlägg hittills. Imponerande att du tog dig ända hit. Nu vet du lite hur jag har haft det den här veckan. :-) Tack för att du finns. Förresten tack också mamseluttan för att du tog hand om 1, 2 och 3 medan vi var ute och snurrade på landsbygden.

PS. Och kändisar? Näpp. Inget vidare kändisspan. Jag som hade lovat Viking att säga följande till Henrik Dorsin: "Tjena Ove!! Är du en stjärtryttare eller inte?" Men icke sa Nicke. DS.

Helt rätt, barnet mitt, ta inte skit!

2011-02-08T08:22:00.006+01:00

Igår satt Juni (dotter 7,5 år) och slökollade på tv efter skolan:

Juni: Ööhh, jag vill inte se det här!

Programledaren på tv: ... Så nu vet du vad som händer med alla bajskorvar. Om dom är glada eller ledsna. Hehe. Nääääää. Bajskorvar har ju inga känslor. För dom är ju bara bajskorvar.

Juni (till programledaren): Ge dig!!!!

(Fotot har ingenting med inlägget att göra, mer än att det är Juni.)

Min son och restaurangen på Blomsterlandet i Uddevalla äger!!

2011-02-03T14:44:00.006+01:00

Idag åkte jag, Viking och mormor till Blomsterlandet i Uddevalla för att äta deras goda pannkaksbuffé (eller ja, det finns en massa annan mat också, men vi siktade in oss på pannkakorna, grädden och sylten). Under vårt mölande smackar Viking belåtet och utbrister: "Mmmm, mina smaklökar dansar!"

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Allvarligt. Han äger ut mig. Hästlängder. Och jag nästan spricker av stolthet (och för många pannkakor).

Helt vanliga Post-it förhandlingar. Inga konstigheter.

2011-02-02T20:11:00.010+01:00

Vår äldste tycker ibland att vår mellersta är mer än lovligt galen. Häromdagen protesterade han mot denna galenskap genom att låsa in sig på toa och vägrade att komma ut. Kommunikationen oss emellan skedde genom dörrspringan via post-it-lappar. Filmbevis var det enda som kunde få ut honom. Jag lyckades till slut – fick till och med beröm.

Ska jag ta med "Faithkeeper" på visitkortet eller inte?

2011-02-01T09:49:00.004+01:00

Alltså, mitt under min research för ett uppdrag stötte jag på en indianhövding (inte personligen, utan jag läste om honom här på nätet) som reser runt i världen och pratar om moder Jord och att vi inte längre kan stoppa klimatförändringen, men att vi kan mildra dess effekterna om vi samarbetar i fred och jämlikhet.

Hans stam, precis som många andra urbefolkningar, lever bland annat efter devisen "Sju generationer" – tänk sju generationer framåt i alla beslut du tar och i allt du gör. Det är liksom inte okej att en generation tar allt. Hans stam lever också i samklang med naturen och ser på träden som familjemedlemmar: våra beståndsdelar är väldigt lika, vi andas in det som träden släpper ut ...

Och:

Superhjälten som jag pratar om är inte bara hövding utan även stammens faithkeeper. Jag tycker det låter så himla vackert och gjorde en egen tolkning av begreppet: någon som har till uppgift att se till att hoppet/tilltron/lusten/glädjen/lågan aldrig försvinner – och en sån vill jag ju självklart vara. Plus att skriver jag med faithkeeper på visitkortet får jag en chans att sprida budskapet om "sju generationer".

Men:

Även om just min tolkning av begreppet hänger ihop med min roll som vd för eget företag och som copywriter, så känns det inte riktigt rätt att låna. Och även om alla mina uppdragsgivare pysslar med sådant som faktisk är bra för planeten och mänskligheten, så är reklam till vardags inte något man förknippar med "klimatsmart". Ju mer jag tänker på det: Det skulle inte kännas bra att "kommersialisera" något så viktigt och vackert.

Därför:

Nej.

(Håpp. Då vet du det.)

Leksaksanatomi - en köksbordsstudie

2011-01-27T07:13:00.008+01:00

Jag vet inte om du läste mitt inlägg om Animerad anatomi – i det inlägget ondgjorde jag mig lite över att man i den tecknade filmen/serien "Bondgården" valt att sätta en juver på huvudpersonen (eller ja, huvudtjuren) Otis. Just precis, ett juver på en tjur.

I vilket fall, idag satt Lykke (1 år) och matade sin leksakstjur med ost och jag kunde inte låta bli att snoka lite mellan benen på honom. Och det jag fann var rätt logiskt för att vara en leksakstjur: En svag utbuktning. En pytteantydan.

Alltså varför gör man så? Är med hänsyn till alla föräldrar som ska slippa stå still svars för fortplantningsproceduren? Har det med tillverkningsprocessen och åtgången av material att göra? Vad är grejjen? Eller kanske rättare sagt: VAR är grejjen?

Jag gick igång lite på ämnet och fortsatte min köksbordsstudie i leksaksanatomins värld. Mitt nästa offer blev Glader. Så här ser han ut under gruvarbetarkavajen:

Han fick inte ens en pytteantydan (fast han är lika glad för det, men gladast är nog räven); Men en liten navel satte dom dit. Det hade ju sett heeelt crazy ut om han inte hade en sån, eller vaddå?

När det gäller Fru Giraff var det tydligen viktigt att lägga ner lite tid och plast för ett juver.

I skrivande stund inser jag hur märkligt det här är och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Mitt amatörpsykologiska konstaterande är att i leksaksvärlden precis som i vår värld så är tuttarna är okej att exponera, men vi är ännu inte redo för snopparna. Eller snipporna heller för den delen.

Negativ energi lockar alltså. Det var ju roligt.

2011-01-27T07:04:00.002+01:00

Det känns lite dubbelt, men mitt inlägg igår där jag går lös på populära restaurang Tony resulterade i (för min lilla blogg) rekordsiffror. 126 personer på en dag. Intressant. Undra om mitt nästa inlägg om vad som finns eller inte finns mellan benen på leksaksdjur och andra figurer kommer att samma effekt.

VARNING FÖR RESTAURANG TONY'S PÅ VASAGATAN!!!!

2011-01-26T12:28:00.002+01:00

Hej hopp, nu ska du få höra om hur det kan gå när inte "våra-gäster-är-det-viktigaste-vi-har"-haspen är på:

Det ligger en restaurang på Vasagatan 5 i Göteborg som heter Tony's. Dit ska du INTE gå. ALDRIG någonsin. Om du inte är en person som går loss på vedervärdig mat och service under all kritik – vi snackar oförskämd personal som skriker åt gästerna och kockar som skyller på gästen och totalt saknar självinsikt gällande sin egen inkompetens och brist på förnuft och känsla. Jo, så illa är det.

För inte så längesen besökte en skön tjej (som jag precis lärt känna) och hennes dotter det här skämtet till restaurang för att fira en speciell händelse och när maten väl serveras så går den inte att äta (heta räkor är en sak, men de här verkade vara doppade i en blandning av tabasco och handsprit). Hade min nyvunna vän vetat att personalen på Tony's är direkt uppstigna från helvetet och därför består av rent ondska är jag inte säker på att hon hade gjorde det hon faktiskt gjorde – hon påpekade att hennes rätt var oätlig.

Efter en stunds himlande med ögon, några suckar och stön följt av genant ifrågasättande tog servitrisen-from-hell ändå med sig tallriken ut i köket. Och vad hände där inne? Jo, tror du inte att fanskapet plockar bort räkorna från tallriken (låter pastan ligga kvar), lägger räkorna i ett durkslag, sköljer bort tabasco/handsprit-blandningen och sedan slänger på dem på pastan igen. Och traskar ut och lämnar tillbaka tallriken. Men smutsig sked och allt.

Min vän, som fortfarande måste befinna sig i chock, kunde inte låta bli att fråga varför det ligger en smutsig sked på tallriken ... "MÄÄÄÄÄHH, det är ju DIN sked!!!!" får hon till svars.

Enda anledningen till att den här historien slutar med att min vän trots allt tuggar i sig de vattniga och vasksköljda räkorna med blöt pasta, är att mitt emot henne vid bordet sitter hennes söta tonårsdotter och ber om nåd. Väck ingen uppmärksamhet. Gör ingen stor grej av det här.

Så då gjorde hon inte det.

Men däremot berättade hon om sin upplevelse för mig (och säkert för många andra). Och nu skriver jag om det här. Du som läser nu får också gärna sprida det här vidare. För – som jag ser det – den restaurang-jävulen is going down!!

CAPICE?!!

Vem vill svälja en snorgul svampig amerikans fotboll i miniformat som innehåller fiskolja – räck upp en hand?

2011-01-24T12:16:00.007+01:00

I morse försökte vi desperat få Juni att svälja sitt omega-3 tillskott. Hon höll på att spy. Och jag lirkade, peppade, skrek och gapade om vartannat. Skiten skulle bara ner. De är ju gjorda för barn från 3 år och uppåt. Juni är ju snart 8 år - det är väl bara att svälja?!! Kom igen!! (Japp, precis så hemsk och hänsynslös var jag - mitt i morgonstressen dessutom)

Fast nu i efterhand när jag tittar på de där snorgula svampiga jag-vet-inte-vad så förstår jag varför Juni "krånglade".

Varför ser de ut så där? Varför har de den där äckliga svampiga konsistensen? Bara för att man har med Kalle Anka och hans brorssöner på förpackningen innebär det inte att man har en barnvänlig produkt. Det känns snarare lite oengagerat och ... dåligt.

Ursäkta mig, men snorgult?! Bara för att oljan är det behöver väl inte höljet se lika motbjudande ut? Varför är de inte godisrosa? Eller tuttifrutti-blandande?!

Fan, jag borde ringa nån!

Ska jag börja lägga undan pengar till barnens framtida psykologbesök redan nu?

2011-01-23T15:49:00.006+01:00

Just nu är jag en hemsk mamma. Jag är precis som en sån där pappa som bara jobbar hela tiden och aldrig har tid med barnen. En sån där pappa som lovar och lovar, men som aldrig hänger med till lekplatsen eller pysslar eller läser saga. Känns sådär faktiskt. DÅÅÅÅÅÅÅLIGT samvete är bara förnamnet.

Jag är som en hårig Tempurmadrass!

2011-01-21T22:27:00.002+01:00

Hahaha! Sitter och kollar på Let's Dance och skrattar gott åt Anders Bagge och hans jag-är-en-charmig-nallebjörn-manér. Jag är inte säker på att hans beskrivning av sig själv – "Jag är som en hårig Tempurmadrass" – ger de rätta associationerna. Eller?

Världens coolaste blondin fyller 65 år idag. Grattis Dolly P!

2011-01-19T14:52:00.004+01:00

Hon har inte bara femtielva blonda peruker, enorma silikonbröst. fett insprutat i läpparna, en galet smal midja och en minst lika galen scengarderob - hon har en silkeslen röst, tonvis med humor, självdistans, affärssinne och ett hjärta av guld (större än ... du vet vad jag menar). Visst, hon är ett spektakel, men hon är också helt jäkla grym. Grattis på födelsedagen, Miss Dolly Parton!

Tre sängar på en natt. Slå det om du kan.

2011-01-19T08:04:00.004+01:00

Jag vet inte om du vet det, men vi bor i ett "renoveringsobjekt, stor potential". Och just nu sover vi allihop i samma sovrum – två vuxna och tre barn. En våningssäng och en dubbelsäng. Okej, vi har en spjälsäng också, men i den ligger det oftast ren eller smutsig tvätt. Lykke sover helt enkelt med oss i Stora Sängen.

Eller rättare sagt med T-mas i Stora Sängen. Jag somnar nämligen oftast i någon av Viking och Junis sängar – efter sagoläsning och lite godnattgos. Sen börjar min nattliga förflyttning mellan dessa sängar:

Senario 1:

Somnar jag i Junis säng (en säng) brukar jag vakna och krypa ner i Stora Sängen istället (två sängar). Sen vaknar Juni och vill att jag ska komma tillbaka (tre sängar).

Senario 2:

Somnar jag i Vikings säng (en säng) brukar jag vakna och krypa ner i Stora Sängen istället (två sängar). Sen vaknar Juni och vill att jag ska komma till henne (tre sängar).

Senario 3:

Försöker jag att somna i min egen säng (en säng) så brukar det ta ta jättelång tid för Viking att komma till ro så då kan det hända att jag kliver upp i hans säng (två sängar) och stannar tills han somnat. Sen tar jag mig tillbaka (räknas det som tre sängar nu?) och så ... vaknar Juni och vill att jag ska komma till henne (fyra!!).

När Viking och Juni var riktigt små sändes en hel del tv om barn och barnuppfostran: Om Barn, Supernanny och några till. Vi hade platsat perfekt i ett avsnitt om curlig, inkonsekvens och dysfunktionella sovrutiner. Och jag hade blivit pucko/flum/galenpanna-mamman med hela svenska folket.

T-mas saknar mig och vill att vi löser det här på studs. Dagtid håller jag med honom, men när kvällen kommer är jag för trött för att palla med gråten och tandagnisslet. Det känns liksom lättre för mig att kravla runt, än att inte göra det. (Jaa, jag vet - det är helfläppt.) Jag tänker att så fort alla har fått var sitt eget rum - då jäklar!!

Så nu vet du hur vi har det.

Och vad ville jag ha sagt med det här då? Äsch, ville bara dela med mig. Kanske känner någon: "Skönt att det inte bara är vi". Eller: "Sjuk familj det där!" Eller: "Ha, det finns dom som har det värre än vi. Gött."

Lagom lika barn leka bäst (eller varför vissa varumärken tjänar på att göra imagereklam med mer eller mindre coola nutidsfenomen)

2011-01-16T13:27:00.004+01:00

Hur kommer det sig att när Ving och Max använder Maria Montazami i sin reklam så får de genast en massa imagecred (man gillar varumärkena ännu mer för att de plockar upp nutidsfenomen och har humor. Man gillar också Maria Montazami ännu mer för att hon har humor/självdistans och är beredd att bjuda på sig själv), men när Elgiganten gör en rea-kampanj där de använder sig av sporten och konstformen Parkour (man ska på olika sätt ta sig runt mellan hustak och liknande. Grundades av David Belle i en förort till Paris) då känns det bara töntigt och istället för att skänka imagecred åt Elgiganten är det snarare så att man drar bort några coolhetspoäng från Parkour? Håller du med mig?

Jag tror hemligheten är att man som varumärke (och även som människa) måste ha koll på vem man är och våga stå för det. Försöker man vara "coolare"/något annat än än man är så tappar man i trovärdighet. Och ingen gillar ju posörer/kompisar som stilar. Inte jag i alla fall.

Dessutom gäller det att bjuda på sig själv och ha självdistans/inte ta sig själv på så blodigt allvar - och där gör Elgiganten en stor miss. Jag är liksom inte såååå desperat när det kommer till deras rea. Jag klättrar inte över hustak för att komma in i deras opersonliga och ointressanta varuhus.

Missförstå mig rätt. Parkour är apcoolt. Och filmen är bra gjord med bra musik, men det blir ett antiklimax när man ser Elgigantens blågröna logga i slutet. Det hela blir lite pappa dansar breakdance med kepan bakåfram på barnens fest, if you know what I mean. Och sånt går ju fetbort.

Dagens iakttagelse: ordinflation (eller Tjena Arena Mittbena)

2011-01-15T11:18:00.008+01:00

Är det någon mer än jag som märkt att ARENA är ett väldigt populärt ord i alla möjliga och omöjliga sammanhang? Det verkar som att varenda stad/samhälle/by/håla med självaktning måste ha en Arena eller femtitvå.

Se bara på Vänersborg: Där finns till exempel den skandalomsusade Arena Vänersborg och ett stenkast bort finns nu också Arena Hotel. Och i Trollhättan: Där finns Nova Arena, Arena Älvhögsborg och tydligen också Pizzera Arena (ett litet kvartershak vid tågstationen):

Känns inte så himla arena, i you ask me.

Sveriges kanske med nödvändiga köksmaskin?

2011-01-15T10:49:00.008+01:00

Häromdagen hämtade jag Juni hemma hos sin kompis Gabriella. Hennes föräldrar (kanske mest hennes bonuspappa C) lider av en högt ovanlig fetischism. Han verkar gå loss på köksmaskiner. Och när jag satt i deras kök och drack kaffe bryggt i det senaste tillskottet i maskinparken kom vi osökt in på ämnet: Köksmaskiner.

Bredvid råsaftmaskinen, den gamla espressobryggaren och sockervaddsmaskinen från Ullared står den kanske mest nödvändiga köksmaskinen jag någonsin sett:

Jag trodde inte mina ögon, men jo - det är en Hot Dog Maker. För två korvar med bröd i taget!! Ingen vidare effektiv maskin på barnkalas och liknande. Inte heller något man tar med sig ut i naturen. Men om man nu sitter där ensam på fredagkväll och är skithungrig precis i reklampausen före Let's Dance - då! Då vore det naturligtvis toppen att plocka fram sin Hot Dog Maker och grilla sig två korvar med uppvärmt/lättrostat korvbröd.

Animerad anatomi annorlunda?

2011-01-09T18:00:00.002+01:00

Är det någon mer än jag som stör ihjäl sig på att tjuren Otis i den tecknade filmen Bondgården (nu också tv-serie på nickelodeon) har ett juver. Just det, en jätteboob med fyra spenar. Vanligt förekommande på kossor. Hyfsat ovanliga på tjurar.

Varje gång jag ser den där Otis strutta omkring så att hans juver guppar blir jag lika förfärad och förvånad. Är det ingen som tänkt på att det sänder ut lite skumma signaler? Och vilka var argumenten för att trots allt sätta dit ett juver på en tjur? Om det nu är så farligt med en hårtofs (tjurpitten sticker ju inte ut hela tiden, eller?) kunde de väl bara låtit det vara helt slätt?!

Now the shit really hit the fan!

2011-01-09T15:21:00.006+01:00

Igår när jag var på My Dog lämnade jag Juni hos sin bästa vän i Göteborg - Leia. När jag hämtade henne igen avslöjade jag mina planer - för Leias mamma och pappa - om en quick fix-viktnedgång med hjälp av pulver (jag har ju nämligen slagit vad med en vän om att vi ska gå ner 8 kg till den siste februari). Om jag hade vetat vad konsekvenserna skulle bli är jag inte säker på att jag hade öppnat munnen. Leias pappa F säger inte mycket utan sträcker istället fram en bok till mig:

Jag läser lite i den (det står inget snällt om pulver om man säger så) och känner mig dum. Hm, jag kanske ska låna den tänker jag. Och så långt är väl ingen större skada skedd.

Nu hör det till den här historien att boken är skriven av en känd (ja, i alla fall för folk i den branschen) triathlet - Jonas Colting (han stoltserar föresten med sin lekamen insmord i olja på baksidan av boken). Därför berättade jag om boken för min galna Ironman-lillasyster när vi chattade på facebook alldeles nyss. Det ena ledde till det andra och vips så har jag bestämt med henne att jag ska ställa upp i Göteborg Triathlon nu i augusti. Hjälp! Och jäklar vad kul på samma gång!

Det bästa av allt, T-mas kommentar till det hela: "Najj, kan du inte satsa på någonting lite mer realistiskt?" (Nej, det kan jag inte. För då hade det inte varit lika kul. Sååå det så! ) Visst är det skönt när man känner att man har det där viktiga stödet från nära och kära?

Ceasar has left the building!

2011-01-08T19:53:00.008+01:00

Idag har varit en speciell dag. Jag har stått 2 meter ifrån en av mina hjältar här i livet - Ceasar Millan a.k.a Mannen som talar med hundar. Det var inte riktigt ett Elvis-moment, men nära på.

Satansjäkla iphone-kamera bara. Jag försökta ladda ner Camera plus-appen (för att kunna zooma och få någon slags skärpa), men eftersom min plånka försvann på tåget till Bergen och jag spärrat kortet som är kopplat till iTunes så funkade det inte. Men JAG vet att det är han ... och det räcker för mig.

Ser du vem av dessa suddiga människor som är the one and only dog whisperer?

Se så lycklig (och lite religiösgalen) jag ser ut efter att just ha kommit hem från årets edition av My Dog i Göteborg.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare

2011-01-05T13:18:00.006+01:00

Hm, jag kanske inte skulle ha skrivit det där brevet till Murphy. Eller jo, jag ångrar ingenting, men det var värst vad han antog utmaningen. Hör bara:

I torsdags åkte vi till Bergen hela familjen för att hälsa på M & M och deras barn. Att packa och få in hela konkarongen i bilen tog lite mer tid än beräknad så enligt GPS:en hade vi 5 minuter på oss att parkera bilen i Oslo och kasta oss på tåget. (Redan där skulle vi ha fattat misstankar ...). Men tidsoptimister som vi är trotsade vi Kung Bore, det sjuka väglaget och skicket på vår raggarbil (saknar backspegel och vindrutetorkaren på förarsidan är paj) och tryckte istället gasen i botten. Vi fick stanna några gånger för att T-mas fick hoppa ut och torka av framrutan manuellt. Och en gång fick vi stanna i panik för att hela motorhuvet höll på att lossna. Men annars gick resan till Oslo som en dans.

Vi var framme 17 minuter före tåget skulle gå.
Jag tog barn och packning och sprang in på "sentralstasjonen" medan T-mas åkte och parkerade bilen. Panik är ett understatement, men vi lyckades komma ombord och hitta våra platser 1 minut före avgång. 1 minut!!! Bra jobbat för en galen trebarnsfamilj, if you ask me.
Tågresan tuffade på utan större problem. Men när vi ca 6 och en halv timme senare skulle kliva av hittar jag inte min plånbok. Vi letar överallt. Tågvärden hjälpte till med sin blåljusficklampa, men plånkan var putsväck och därmed alla våra pengar. Jobbigt läge. M fick betala taxi resan hem till dom. Och allt som vi behövde för vår vistelse. Sen ringde jag vår räddare i nöden, Mamma, och hon satte in pengar så att vi skulle kunna betala P-huset och annat i Oslo. Och jag fick spärra alla kort inklusive körkortet. Hmf!!!

Väl framme hos M & M var allt frid och fröjd.
Nyårsafton var lyckad med god mat, trevligt sällskap och en magisk utsikt över Bergen och alla fyrverkerier (och en och annan nödraket). Den andre var det dags att ta farväl och bege oss hem igen.

Tågresan gick fint, om man räknar bort Lykkes kastspya i slutet på resan.
Vi klev av i Oslo ungefär halv elva på kvällen och begrav oss till parkeringshuset bara för att upptäcka att vår bil hade en krossad bakruta. Inte det man orkar med efter 6 och en halv timmes tågresa med tre trötta barn. Men ... som tur var fick vi värma oss i parkeringsvaktens hytt under de tre timmar som det tog innan en bärgningsbilkille hjälpt oss att tejpa igen bakrutan med kartong och gaffa. Som plåster på såren slapp vi betala P-hus-avgiften ... Vi var hemma igen halv fem på morgonen.

Slutet gott allting gott
(om man inte räknar med att T-mas i skrivande stund har magsjuka, att Lykke är förkyld och kass i magen, att Viking har ont i huvudet och i magen och att Juni är förkyld). Jag mår i alla fall bra. Så lätt tar du inte ner mig, Murphy. Jag har lärt mig att det bara är att bryta ihop och gå vidare. Inga konstigheter.

Okej, här kommer ett till inlägg om Viking

2010-12-24T00:26:00.002+01:00

Efter att ha tuggat i sig en halvpåse med lösgodis och spelat in en egen tribute till Sean Banans julsång fick vi äntligen upp sonen till badrummet för tandborstning och övrig nattoalett varpå han kläcker ur sig: "Jag behöver vara i enrum. Jag måste tala med toaletten. På ett udda sätt."

Sen kom han ner och fortsatte jiddra: "Nu har jag pratat med toaletten. Det var inte lätt. Han var en svår kommunikatör. Han hade kritiska åtgärder. Jag fick trycka på ordentligt ... ".

Alltså, sin sublima humor måste han fått från mig. ;-)

Viking pyntade julgranen Sean Banan-style

2010-12-22T20:13:00.001+01:00

Känsliga tittare varnas. Det kan bli en och annan ruuuuumpa.

Fjortisfasoner?

2010-12-19T13:03:00.003+01:00

Dialog mellan mig och sonen efter ICA-reklamen där praktikant-Jerry kallar Ulf för en fjortis (för att han spelar full på alkoholfri glögg):

Viking: Vad betyder fjortis?
Fia: Det är vad man kallar någon som beter sig på ett fjantigt sätt. Typ, unga människor som tror att de vet allt om världen och som försöker vara lite tuffa. Men så vet de egentligen ingenting.
Viking: Vad blir 30 gånger 50?
Fia: Femtonhundra
Viking: Fjortis!!

I de lugnaste vatten ...

2010-12-16T08:41:00.005+01:00

Häromdagen när jag traskade omkring i ett griskallt Trollhättan gjorde jag en revolutionerande upptäckt: På en oansenlig bakgata fann jag frisörsalongen där Harry Potter (och säkert även Hagrids) fixar sin frilla. För inte skulle en mugglare i sina sinnens fulla bruk våga sig in på en salong med det namnet? Poff!!

Födelsedagsfesten med stort F följt av an va kul!

2010-12-12T18:34:00.006+01:00

Igår fyllde jag år. Och förutom vacker skönsång, teckningar, tårta, pocketböcker och lussebullsmulor i naveln så firade jag bemärkelsedagen på en födelsedagsfest i Göteborg för en annan skön skytt. The one and only J. Jag kunde inte ha gjort ett bättre val. Läs festens abc så förstår du:

A:
Analblekning
Asgarv
Absolut vodka
Anna Book

B:
Bröstmjölk
Buffé
Bostadspolitik
Bollywoodfilminspelningar
Båtmässan
Bröllopsfester och bröllopsgäster som ballar ur totalt (du kan inte ana ...)
Brudar och bubbel
Brasiliansk vaxning
Blå drinkar
Bastubad

C:
Copywriting
Champagne
Camilla Henemark

D:
Dalarna
Dysfunktionella familjer
Dyra krämer
Design
Dr Martens

E:
Eldsvådor
Extreme makeover
Ensamstående mammor
Ekologiskt

F:
Fudge
Facerape
Födelsedagssång
Företagande
Frisörer med förkärlek för rakapparater
Festområdet
Fingerpull
Feströkning

G:
Garderobsnack
Goda grannar
Gapflabb
Gymnastik
Göteborg
Griskallt

H:
Hångel
Hockey
Hamstrar
Håkan Hellström
Hårspray
Hembakt bröd
Hårfärgning i handfatet
Hästens sängar
Högklackat
Högblankt
Hells Angels

I:
Inredning
Interna skämt

J:
J - the one and only

K:
Kass konst
Kylskåp
Karaffer
Klädbyte
Kundtidningar
Kaffe
Kärleksbombning
Kändisstrul
Klänningar
Kreativitet

L:
Lyxprostitution
Ljudinredning
Läppstift
Luggar
Levande ljus

M:
Möbeltassar
Menskopp, menskoppdans
Mikrofonkåt
Mormödrar
Mostrar
Majorna

N:
Nätverkande
Nymålat golv
Ny soffa
Nefertiti
New York

O:
Otrohet
Ostbågar

P:
Presentpapper
Pastasallad
Piff och puff
Plastikkirurgi
Pillirump (annat ord för ostbågar)
PR
Peggy
Psykologer
Panikångest

Q:

R:
Rädda sprit och mat med en mopp
Rådjur
Restaurangbesök
Renoveringshysteri
Runka

S:
Supermorsor
Swap-o-rama
Soundtrack of our lives
September
Spotify
Smink
Skilsmässor
Split (som i spagat, split)
Sex
Somna på soffan med kläderna på
Strålspyor

T:
Tuttar
Trollhättebor
The ting things
Taxi
Toalettsnack
Tomater
Tårar
Tavlor
Tatueringar

U:
Ugglor
Underliv
Uteliv

V:
Vänner för livet
Vänersborg
Vin, vin, vin
Vinglas
Visa leg

X:
Vi var två med mitt namn förnamn och efternamn, men jag stavar med x

Y:

Z:

Å:
Ålder (36 är en fin årgång)

Ä:
Äktenskap

Ö:
Örtinlagda vitlöksklyftor
Översättningar

Jag kommer inte på allt just nu, men du fattar - det var sjukt kul. Mer sånt!!!

Nobelfest, nobelfest hela dan

2010-12-10T15:42:00.003+01:00

Vad är väl en bal på slotten ... när man kan gå på Bokias egna Nobelballuns? Undra om de kör salta pinnar på the real deal också? Känns inte riktigt nobelt, om du frågar mig. Men som bokbutiksbesökare blev jag ändå glatt överraskad och kände genast att dagen blev lite festligare (fast fick snarare gårdsfestfeeling än Nobelfeststämning). Tack för det Bokia!

Öppet brev till Murphy.

2010-12-10T08:18:00.006+01:00

Hej Murphy,
Du lever och frodas märker jag. Kul för dig. I morse var det risgrötkorn över hela golvet, blöta vantar som glömt att hängas upp, matsäck som skulle med till skolan, lillasyster som rev sönder julkalendern, sträckning i hälsenan, allmän trötthet, en propp som gick (naturligtvis precis under de 15 minuter då årets julkalender sänds) och lite annat smått och gott.

Det är nästan så att jag blir imponerad av hur du lyckas åstadkomma allt det här. Och inte är det ett one-hit-wonder heller - nä, tamejfan varenda morgon lyckas du på någon märkligt sätt bevisa din lag om att "om någonting kan gå fel så gör det det". Och nästan varje morgon försöker vi med något nytt för att motbevisa dig - ställa klockan en halvtimme tidigare, lägga fram alla kläder kvällen innan, förbjuda tv på morgonen, you name it. Men då kontrar du med en kaskadspya eller något annat som vi inte räknat med.

Säga vad man vill, du vet vad du gör. Men. Nu är jag trött på det. Så. Jag har ett förslag. Hur vore det om du istället fokuserade all din kraft på att förstöra för såna som förstör? Du skulle till och med kunna testa att förstöra lite för dig själv.

Sug på den karamellen. Men framför allt, låt mig va! Ok?

MVH/Fia Erixon

2010-12-07T17:08:00.002+01:00

Upp med händerna - det här är Årets Julklapp!!!!

Årets blogginlägg 2010

2010-12-06T10:08:00.003+01:00

T-mas skickade länken till det här inlägget. Det är det bästa jag läst i år. Så otroligt och fantastiskt och konstigt. Läs, läs, läs. Jag nominerar det till Årets inlägg 2010. Och vet du vad, jag tror att du också kommer att göra det.

Ära vare gud i höjden ...

2010-12-03T07:25:00.003+01:00

Jag och Carro & Co (en skön liten reklambyrå i Göteborg) har fått äran att hjälpa redovisningskonsulterna på Segertoft & Partner med deras marknadsföring. Gå gärna in på deras hemsida - jag har skrivit texten. Och just nu söker de folk (eller rättare sagt någon som är intresserad av lön):

Så här står det i texten:

"I dag är vi fem redovisningskonsulter på Segertoft & partner i Uddevalla. Men eftersom det går bra för både oss och våra kunder är vi i stort behov av ytterligare förstärkning.

Vi söker dig som är intresserad av löneadministration. Hos oss finns stor utvecklingspotential som lönekonsult och specialist inom PA. I övrigt behöver du vara en person som tycker om att ta tag i det mesta.

Läs mer om tjänsten på www.segertoft.com. Vi ser fram emot din ansökan. "

Okej, men var ska vi göra av brevbomberna, skitreklamen och bajspåsarna då?

2010-12-03T07:14:00.007+01:00

Grattis på 1-årsdagen i efterskott!

2010-12-01T16:24:00.004+01:00

Den 26 november 2009 skrev jag mitt allra första inlägg. Men det här är jag nog mest stolt över. Och kanske det här. Anyways - Grattis bloggen min på ett årsdagen. Ja, i efterskott då.

Årets julklapp 2010

2010-12-01T09:29:00.004+01:00

Jag vet att T-mas önskar sig en plånbok. Den han har är lagad med gaffa så ...
Men annars tror jag på att ge bort julklappar som skänker glädje inte bara till den som får den (och då menar jag inte nödvändigtvis ett multinationellt superföretag med fabriker i Kina). Här kommer flera förslag på Årets julklapp 2010:

GE BORT EN GET. Pris: 200 kr
eller EN MÅNADSLÖN FÖR LÄRARE. Pris: 120 kr
eller EN UTSLÄPPSRÄTT. Pris: 275 kr
LÄGG EN TRÄD UNDER GRANEN I ÅR!
eller FAKTUM KALENDERN 2011. Bilderna är tagna av superkändisfotografen Patrik Andersson. Pris: 150 kr

Dagens boktips.

2010-12-01T08:41:00.004+01:00

Jag älskar Pocketshop på Centralstationen i Göteborg. Jag hittar alltid något läsvärt och i fredags var inget undantag:

"Framgångsfaktorn" handlar om vad det är som gör att vissa lyckas och andra inte. Mycket intressant måste jag säga. Vilken månad är du född i? Vilket år? Vilken kultur kommer du ifrån? Vad händer i resten av världen? Vilka är dina föräldrar? Har du tillräckligt högt IQ? Har du tur? Är du street smart? Är du kreativ? Kan du konsten att kommunicera? Har du möjlighet och är du beredd att lägga ner 10 000 timmar? Är du rätt person, på rätt plats i rätt tid? Tar du chansen när den kommer? Allting spelar roll. Men framför allt: Du kommer ingenstans på egen hand. Äh, läs den bara! Ok?!

Årets hus 2010

2010-11-30T17:01:00.002+01:00

Allvarligt, jag har varit Hemnet-knarkare i snart 5 år nu. Det vill säga - jag är inne på Hemnet och kollar hus oftare än vad som säkert betecknas som hälsosamt. Och idag fick jag nys om ett objekt utöver det vanliga - ett riktigt drömhus. Det är klockrent. Jag kommer att bjuda på det. T-mas får säga vad han vill!

Tae kwando-träningen och det magiska trollspöet

2010-11-23T13:35:00.006+01:00

Det var en gång en liten kille som hette Viking. En dag efter skolan skulle han prova på tae kwando och med sig till träningen hade han sitt magiska trollspö. Eftersom trollspöet var väldigt viktigt för honom gav han ansvaret över det till sin mor. Men den ömma modern förstod inte riktigt träpinnens värde utan kastade trollspöet i ett hörn på golvet, i närheten av ett element, och glömde bort det helt och hållet.

Nästa dag då Viking frågade sin mor efter trollspöet var hon så tvungen att erkänna sitt svek. Trollspökrisen var ett faktum. Och inte förrän modern lovat dyrt och heligt att hon skulle ta sig tillbaka till träningslokalen direkt efter att hon lämnat på skolan, hitta pinnen (f'låt trollspöet) och sedan återvända till skolan och lämna tillbaka det till sin rättmätiga ägare kunde pojken sluta gråta och börja äta sin frukost.

Sagt och gjort. Modern gav sig av i snöstormen och kom så till industriområdet där tae kwando-träningen ägt rum. Med andan i halsen sprang hon upp för alla trapporna. Och där på golvet, i närheten av ett element, låg trollspöet kvar.

Aldrig någonsin har väl en mor varit så lycklig över att återse en liten avskavd träpinne! Och aldrig någonsin har väl en pojke varit så lycklig över att återfå sin - för tillfället - käraste ägodel.

Slutet gott, allting gott.

Snipp, snapp, snut ... och allt det där. Slut.

CG och La Camilla

2010-11-23T11:24:00.007+01:00

Jag kom just att tänka på att jag ännu inte kommenterat Kungen och hans köningsluder (tyska tidningarnas beskrivning av La Camilla). Om sanningen ska fram så har jag inte brytt mig om det hela så mycket. Mitt liv går liksom vidare.

MEN ... det är lite kul att i april (2010) skrevs det i äckelkvällspressen att "en otrohetsaffär kan stärka monarkin" - då syftade man naturligtvis på sviiiinet Jonas. Kungen rasade och Madeleine tog av sig ringen i vrede.

Och så kallar man Camilla Henemark för en hycklare ... intressant. Hur sorglig den än är så har i alla fall "glamourdrottningen" Camilla gjort en sjuhelsikes comeback in i rampljuset. Från att ha varit en missbrukande, hemlös och arbetslös partyprinsessa till skandalomsusad otrohetsdrottning med hela svenska folket. Via "Celeberity Rehab", icke att förglömma. Yeaah!

Äh, jag vet inte vad jag vill säga med det här. Det känns bara fult, falskt och förnedrande. Och jag är inte ett dugg avundsjuk på någon av de inblandade.

Jag hoppas - på riktigt - att CG och Silvia löser det hela och att Camilla hittar sig själv och kan fortsätta vara den hon är, fast inte på bekostnad av varken sig själv eller andra.

Over and out. Och så pratar vi aldrig mer om det här. Usch.

Machosallad med munsköljd dressing, anyone?

2010-11-22T17:26:00.004+01:00

Att laga en grönsallad är väl ungefär lika manligt som att strosa omkring och slicka på en strutglass, men här har vi en kille som försöker sig på att vara både manlig (läs grottmanlig) och snabbt och enkelt slänga ihop en lätt sallad med dressing ... mums.

Kodord "Fiskpinnar"

2010-11-19T15:00:00.004+01:00

Häromdagen tog jag chansen att få lite sån där viktig egen tid (läs handla mat på Hemköp) som mammor och pappor brukar klaga över att de har alldeles för lite av. Och allt är väl hyfsat frid och fröjd – jag går där och fyller korgen med allt som T-mas skrivit på listan. Inga problem. Jag har varit på Hemköp tusen gånger, jag hittar mellan hyllorna. Men så kommer jag till slutet på listan och då blir jag lite konfunderad.

"Fiskpinnar". Inom citationstecken. Menar han helt vanliga fiskpinnar eller menar han "fiskpinnar"? Och vad f-n betyder det? Är han ironisk? Vad är det nu som jag har missat? Jag orkar inte tänka efter så jag chansar på vanliga fiskpinnar. Och när jag kommer hem får jag svaret att han menade "typ" fiskpinnar .... (?!)

Man får veta sanningen av barn ...

2010-11-19T08:12:00.002+01:00

Vid frukostbordet säger Juni: "Jag vill bo i ett hus som inte är stökigt. På tv finns det rum som ser helt blanka ut."
Viking svarar:"Det är bara för att det bor gamlingar där, Juni. Dom stökar aldrig ner. Dom orkar inte. "

Kokosbollar och lite annat barnsligt bus

2010-11-17T20:07:00.006+01:00

Idag kunde inte Juni få ta med sig en kompis hem, som jag hade lovat. Därför blev det kompensationskokosbollar istället:

Och sen - jag vet att det är überbarnsligt - men jag kunde bara inte låta bli att skoja lite med T-mas:

Om du tycker att det här var "lite väääl ..." vill jag passa på att berätta om en annan gång när jag sa till Viking att lägga lite kokosbollsgeggamojja i kallingarna och gå till pappa T och säga: "Pappa, jag har bajsat på mig!" och sen smaka lite på den goda smeten. Gissa om T-mas flippade ut! (Och gissa om jag stod och gapflabbade i köket.) Everybody loves kiss och bajs, eller?

Jaha, då var det dags för vinter 2010 ...

2010-11-10T09:10:00.006+01:00

Även fast jag fyller år i december och lucia, jul och nyår är på ingång, är jag inte riktigt säker på ifall jag har lust att välkomna den där Kung Bore and his snowflakes. Vantar, mössor, halsdukar, blöta skor, kalla tår, snoriga näsor, rutskrapning, fastfrusna bildörrar, halka, skotta, skotta, skotta .... möööörker. Hmmf!!

Å andra sidan: glögg, pepparkakor, lussekatter, ljusslingor, granris, brasa i kakelugnen, bjällerklang, NK:s julskyltning, julmust, mumma, champagne, fyrverkerier, fest, förhoppningsvis barnvakt och Staffan stalledräng med flera. Men ändå ... !!

Dagens ord: Fettmur

2010-11-09T12:03:00.002+01:00

Som av en händelse tänkte jag - Berlinmurendagen till ära (Berlinmuren föll för 21 år sedan) - lansera ännu ett nytt begrepp: FETTMUR.

Det är en mur av fett som man lägger på sig och skyddar sig med, omedvetet. Kanske gör man det av rädsla för närhet. Kanske gör man det av rädsla för något annat. En del använder sig inte av en Fettmur utan av en Svettmur (nytt ord igen?).

Precis som Berlinmuren och alla andra murar som stänger ute eller inne människor, känslor eller annat jox leder dessa två murar inte till något gott. Så om du byggt upp en fettmur, svettmur, fulmur, kulmur eller surmur - riv den så fort du bara kan och börja lev livet fullt ut. Lättare sagt än gjort, men helt klart värt.

Dagens ord: Stresspäck

2010-11-08T09:58:00.002+01:00

Jag tror att jag kommit på ett nytt ord. Stresspäck. Alltså, stress + späck. Du fattar säkert själv vad det är för någonting, hur man ser ut när man har det och varför man får det. Oftast sätter det sig på magen, men även i ansiktet, på ryggen och ibland även längs benen. Man ser liksom svullen ut.

Snyggt är det inte. Och inte speciellt sunt heller. Men vad sjutton ska man göra när allting går för fort och det enda man kan göra är att panika (nytt ord igen?), stressa och äta oregelbundet och fel?! Stresspäck - ett nutidsord för ett nutidsfenomen.

Kom ihåg var du läste det först. Eller låt bli. ;-D

Tapeten från Pip - snacka om ögongodis!

2010-11-03T11:22:00.005+01:00

Jag är nästan lite avundsjuk på vår dotter som har fått en så fin tapet i sitt rum. I just loooooove it! Überromantisk, cool och kitschig på samma gång. Och .... helt enkelt underbar! Första gången jag såg en tapet från Intr ade och deras kollektion Pip var i ett gästhus i Billdal. Det var kärlek vid första ögonkastet.

De här bilderna tog jag för någon vecka sedan. Nu har vi faktiskt kommit ännu lite längre och hunnit få upp lister och annat. Det blir sketasnyggt!!!!

Oh, you sexy thing!!

2010-11-02T14:53:00.002+01:00

Jo, jag skrev förut idag att jag hade tänkt skriva ett inlägg om killen (eller ja ... ) som samlat på sitt eget navelludd i 26 år. Jo, det är sant!!!

Läs själv. Har du läst? Visst är det kräkäckligt?! Och ändå himla fascinerande på nåt vis.

Men det var egentligen inte så mycket mer om Graham Barkers 22,1 gram navelludd som jag ville skriva, utan jag vill bara berätta om vår sons enda klockrena kommentar/fundering till det hela:

"Är han gift?"

Är knark bajs eller najs? Eller både och?

2010-11-02T12:55:00.003+01:00

Idag röstar Kalifornien om att tillåta cannabis för eget bruk. Skulle du rösta för eller emot? I vår familj råder det delade meningar om det hela.

Internet Halleluja!!!!

2010-11-02T10:58:00.002+01:00

Shit pommes frites. Jag tror aldrig jag har varit så glad för en Internetuppkoppling i hela mitt liv. Alltså, som frilansande copywriter är det omöjligt utan Internet. Allt jag gör har med Internet att göra. Research, inspiration, korrespondens med kollegor och kunder ... you name it.

Och i förra veckan knipsade vår elektriker av en slapp och vips hade vi ingen Internetuppkoppling längre. PANIK!!!! Och eftersom jag har ett mossigt system i min dator funkar det inte att surfa med iphonen. Morr!!!! Men nu har jag skaffat mig ett mobilt bredband från 3! Jiiiihooo.

Det betyder att jag äntligen kan blogga om allt som jag tänkt på under veckan:
1. Killen som samlat på navelludd i 50 år och Vikings (vår son) underbara kommentar till det
2. Att Liseberg och Lek-och Buslandet får akta sig nu när de får konkurrens av Hemköp
3. Om Junis rum som snart är färdigt och hennes underbara tapeter från Pip
4. Och sist men inte minst om vardagslogistiken hos en trebarnsfamilj - it's insane!

Men först måste jag jobba lite. Tjolahopp!

Jag ska, jag ska, jag ska

2010-10-18T07:57:00.002+02:00

Dag ut och dag in hjälper jag uppdragsgivare med marknadsföringen. Jag lyssnar, tänker och tar fram smarta sätt att få fram det dom vill få sagt. Ofta vet mina uppdragsgivare vad de vill säga, men inte hur. Tonen i kommunikationen är hur viktigt som helst. Ibland vet de inte ens vad det vill säga – då hjälper jag dom med det också.

Det sägs att man ska leva som man lär. Man brukar även säga någonting om skomakarens barn … Innebörden i det sistnämnda gäller för mig. Jag har ingen hemsida. Det är faktiskt jobbigt när folk frågar om de kan se något som jag gjort. Så dum jag känner mig då. (Alltså, jag har ju en analog portfolio). Det är lika bra att jag erkänner när jag ändå är på det humöret - jag har inte ens några visitkort. Det är sant.

Man skulle kunna säga att jag lider av ett Alfons Åberg-komplex. Men jag är på gång. Jag har registrerat och betalt min egen domän. Gissa adressen?

www.thecopywriter.se

Visst är det skönt med självdistans…